¹Ouve, pois, as minhas palavras, ó Jó, e dá ouvidos a todas as minhas declaraçoes.

¹Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

²Eis que já abri a minha boca; já falou a minha língua debaixo do meu paladar.

²Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

³As minhas palavras declaram a integridade do meu coração, e os meus lábios falam com sinceridade o que sabem.

³Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

⁴O Espírito de Deus me fez, e o sopro do Todo-Poderoso me dá vida.

⁴Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

⁵Se podes, responde-me; põe as tuas palavras em ordem diante de mim; apresenta-te.

⁵Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

⁶Eis que diante de Deus sou o que tu és; eu também fui formado do barro.

⁶Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

⁷Eis que não te perturbará nenhum medo de mim, nem será pesada sobre ti a minha mão.

⁷Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

⁸Na verdade tu falaste aos meus ouvidos, e eu ouvi a voz das tuas palavras. Dizias:

⁸Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

⁹Limpo estou, sem transgressão; puro sou, e não há em mim iniqüidade.

⁹»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

¹⁰Eis que Deus procura motivos de inimizade contra mim, e me considera como o seu inimigo.

¹⁰men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

¹¹Põe no tronco os meus pés, e observa todas as minhas veredas.

¹¹Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

¹²Eis que nisso não tens razão; eu te responderei; porque Deus e maior do que o homem.

¹²Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

¹³Por que razão contendes com ele por não dar conta dos seus atos?

¹³Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

¹⁴Pois Deus fala de um modo, e ainda de outro se o homem não lhe atende.

¹⁴Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

¹⁵Em sonho ou em visão de noite, quando cai sono profundo sobre os homens, quando adormecem na cama;

¹⁵I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

¹⁶então abre os ouvidos dos homens, e os atemoriza com avisos,

¹⁶då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

¹⁷para apartar o homem do seu desígnio, e esconder do homem a soberba;

¹⁷när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

¹⁸para reter a sua alma da cova, e a sua vida de passar pela espada.

¹⁸Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

¹⁹Também é castigado na sua cama com dores, e com incessante contenda nos seus ossos;

¹⁹Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

²⁰de modo que a sua vida abomina o pão, e a sua alma a comida apetecível.

²⁰Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

²¹Consome-se a sua carne, de maneira que desaparece, e os seus ossos, que não se viam, agora aparecem.

²¹Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

²²A sua alma se vai chegando � cova, e a sua vida aos que trazem a morte.

²²Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

²³Se com ele, pois, houver um anjo, um intérprete, um entre mil, para declarar ao homem o que lhe é justo,

²³Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

²⁴então terá compaixão dele, e lhe dirá: Livra-o, para que não desça � cova; já achei resgate.

²⁴då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

²⁵Sua carne se reverdecerá mais do que na sua infância; e ele tornará aos dias da sua juventude.

²⁵Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

²⁶Deveras orará a Deus, que lhe será propício, e o fará ver a sua face com júbilo, e restituirá ao homem a sua justiça.

²⁶När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

²⁷Cantará diante dos homens, e dirá: Pequei, e perverti o direito, o que de nada me aproveitou.

²⁷Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

²⁸Mas Deus livrou a minha alma de ir para a cova, e a minha vida verá a luz.

²⁸ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

²⁹Eis que tudo isto Deus faz duas e três vezes para com o homem,

²⁹Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

³⁰para reconduzir a sua alma da cova, a fim de que seja iluminado com a luz dos viventes.

³⁰till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

³¹Escuta, pois, ó Jó, ouve-me; cala-te, e eu falarei.

³¹Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

³²Se tens alguma coisa que dizer, responde-me; fala, porque desejo justificar-te.

³²Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

³³Se não, escuta-me tu; cala-te, e ensinar-te-ei a sabedoria.

³³Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.