¹Sabes tu o tempo do parto das cabras montesas, ou podes observar quando é que parem as corças?

¹Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

²Podes contar os meses que cumprem, ou sabes o tempo do seu parto?

²när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

³Encurvam-se, dão � luz as suas crias, lançam de si a sua prole.

³Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

⁴Seus filhos enrijam, crescem no campo livre; saem, e não tornam para elas:

⁴Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

⁵Quem despediu livre o jumento montês, e quem soltou as prisões ao asno veloz,

⁵Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

⁶ao qual dei o ermo por casa, e a terra salgada por morada?

⁶De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

⁷Ele despreza o tumulto da cidade; não obedece os gritos do condutor.

⁷Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

⁸O circuito das montanhas é o seu pasto, e anda buscando tudo o que está verde.

⁸Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

⁹Quererá o boi selvagem servir-te? ou ficará junto � tua manjedoura?

⁹Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

¹⁰Podes amarrar o boi selvagem ao arado com uma corda, ou esterroará ele após ti os vales?

¹⁰Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

¹¹Ou confiarás nele, por ser grande a sua força, ou deixarás a seu cargo o teu trabalho?

¹¹Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

¹²Fiarás dele que te torne o que semeaste e o recolha � tua eira?

¹²Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

¹³Movem-se alegremente as asas da avestruz; mas é benigno o adorno da sua plumagem?

¹³Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

¹⁴Pois ela deixa os seus ovos na terra, e os aquenta no pó,

¹⁴Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

¹⁵e se esquece de que algum pé os pode pisar, ou de que a fera os pode calcar.

¹⁵Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

¹⁶Endurece-se para com seus filhos, como se não fossem seus; embora se perca o seu trabalho, ela está sem temor;

¹⁶Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

¹⁷porque Deus a privou de sabedoria, e não lhe repartiu entendimento.

¹⁷Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

¹⁸Quando ela se levanta para correr, zomba do cavalo, e do cavaleiro.

¹⁸Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

¹⁹Acaso deste força ao cavalo, ou revestiste de força o seu pescoço?

¹⁹Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

²⁰Fizeste-o pular como o gafanhoto? Terrível é o fogoso respirar das suas ventas.

²⁰Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

²¹Escarva no vale, e folga na sua força, e sai ao encontro dos armados.

²¹Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

²²Ri-se do temor, e não se espanta; e não torna atrás por causa da espada.

²²Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

²³Sobre ele rangem a aljava, a lança cintilante e o dardo.

²³Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

²⁴Tremendo e enfurecido devora a terra, e não se contém ao som da trombeta.

²⁴Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

²⁵Toda vez que soa a trombeta, diz: Eia! E de longe cheira a guerra, e o trovão dos capitães e os gritos.

²⁵Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

²⁶É pelo teu entendimento que se eleva o gavião, e estende as suas asas para o sul?

²⁶Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

²⁷Ou se remonta a águia ao teu mandado, e põe no alto o seu ninho?

²⁷Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

²⁸Mora nas penhas e ali tem a sua pousada, no cume das penhas, no lugar seguro.

²⁸För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

²⁹Dali descobre a presa; seus olhos a avistam de longe.

²⁹Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

³⁰Seus filhos chupam o sangue; e onde há mortos, ela aí está.

³⁰Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

³¹På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

³²Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

³³Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

³⁴Så svarade nu HERREN Job och sade:

³⁵Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

³⁶Job svarade HERREN och sade:

³⁷Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.

³⁸En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.