¹Então Jó respondeu, dizendo:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Na verdade sei que assim é; mas como pode o homem ser justo para com Deus?

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³Se alguém quisesse contender com ele, não lhe poderia responder uma vez em mil.

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴Ele é sábio de coração e poderoso em forças; quem se endureceu contra ele, e ficou seguro?

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵Ele é o que remove os montes, sem que o saibam, e os transtorna no seu furor;

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶o que sacode a terra do seu lugar, de modo que as suas colunas estremecem;

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷o que dá ordens ao sol, e ele não nasce; o que sela as estrelas;

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸o que sozinho estende os céus, e anda sobre as ondas do mar;

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹o que fez a ursa, o Oriom, e as Plêiades, e as recâmaras do sul;

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰o que faz coisas grandes e insondáveis, e maravilhas que não se podem contar.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹Eis que ele passa junto a mim, e, nao o vejo; sim, vai passando adiante, mas não o percebo.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²Eis que arrebata a presa; quem o pode impedir? Quem lhe dirá: Que é o que fazes?

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³Deus não retirará a sua ira; debaixo dele se curvaram os aliados de Raabe;

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴quanto menos lhe poderei eu responder ou escolher as minhas palavras para discutir com ele?

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵Embora, eu seja justo, não lhe posso responder; tenho de pedir misericórdia ao meu juiz.

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶Ainda que eu chamasse, e ele me respondesse, não poderia crer que ele estivesse escutando a minha voz.

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷Pois ele me quebranta com uma tempestade, e multiplica as minhas chagas sem causa.

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸Não me permite respirar, antes me farta de amarguras.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹Se fosse uma prova de força, eis-me aqui, diria ele; e se fosse questão de juízo, quem o citaria para comparecer?

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰Ainda que eu fosse justo, a minha própria boca me condenaria; ainda que eu fosse perfeito, então ela me declararia perverso:

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹Eu sou inocente; não estimo a mim mesmo; desprezo a minha vida.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²Tudo é o mesmo, portanto digo: Ele destrói o reto e o ímpio.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³Quando o açoite mata de repente, ele zomba da calamidade dos inocentes.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴A terra está entregue nas mãos do ímpio. Ele cobre o rosto dos juízes; se não é ele, quem é, logo?

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵Ora, os meus dias são mais velozes do que um correio; fogem, e não vêem o bem.

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶Eles passam como balsas de junco, como águia que se lança sobre a presa.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷Se eu disser: Eu me esquecerei da minha queixa, mudarei o meu aspecto, e tomarei alento;

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸então tenho pavor de todas as minhas dores; porque bem sei que não me terás por inocente.

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹Eu serei condenado; por que, pois, trabalharei em vão?

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰Se eu me lavar com água de neve, e limpar as minhas mãos com sabão,

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹mesmo assim me submergirás no fosso, e as minhas próprias vestes me abominarão.

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²Porque ele não é homem, como eu, para eu lhe responder, para nos encontrarmos em juízo.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³Não há entre nós árbitro para pôr a mão sobre nós ambos.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴Tire ele a sua vara de cima de mim, e não me amedronte o seu terror;

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵então falarei, e não o temerei; pois eu não sou assim em mim mesmo.

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.