¹Provérbios de Salomão, filho de Davi, rei de Israel:

¹Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

²Para se conhecer a sabedoria e a instrução; para se entenderem as palavras de inteligência;

²Av dem kan man lära vishet och tukt,

³para se instruir em sábio procedimento, em retidão, justiça e eqüidade;

³så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

⁴para se dar aos simples prudência, e aos jovens conhecimento e bom siso.

⁴De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

⁵Ouça também, o sábio e cresça em ciência, e o entendido adquira habilidade,

⁵Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

⁶para entender provérbios e parábolas, as palavras dos sábios, e seus enigmas.

⁶Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

⁷O temor do Senhor é o princípio do conhecimento; mas os insensatos desprezam a sabedoria e a instrução.

⁷HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

⁸Filho meu, ouve a instrução de teu pai, e não deixes o ensino de tua mãe.

⁸Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

⁹Porque eles serão uma grinalda de graça para a tua cabeça, e colares para o teu pescoço.

⁹Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

¹⁰Filho meu, se os pecadores te quiserem seduzir, não consintas.

¹⁰Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

¹¹Se disserem: Vem conosco; embosquemo-nos para derramar sangue; espreitemos sem razão o inocente;

¹¹Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

¹²traguemo-los vivos, como o Seol, e inteiros como os que descem � cova;

¹²såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

¹³acharemos toda sorte de bens preciosos; encheremos as nossas casas de despojos;

¹³allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

¹⁴lançarás a tua sorte entre nós; teremos todos uma só bolsa;

¹⁴dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

¹⁵filho meu, não andes no caminho com eles; guarda da sua vereda o teu pé,

¹⁵då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

¹⁶porque os seus pés correm para o mal, e eles se apressam a derramar sangue.

¹⁶ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

¹⁷Pois debalde se estende a rede � vista de qualquer ave.

¹⁷Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

¹⁸Mas estes se põem em emboscadas contra o seu próprio sangue, e as suas próprias vidas espreitam.

¹⁸Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

¹⁹Tais são as veredas de todo aquele que se entrega � cobiça; ela tira a vida dos que a possuem.

¹⁹Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

²⁰A suprema sabedoria altissonantemente clama nas ruas; nas praças levanta a sua voz.

²⁰Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

²¹Do alto dos muros clama; �s entradas das portas e na cidade profere as suas palavras:

²¹I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

²²Até quando, ó estúpidos, amareis a estupidez? e até quando se deleitarão no escárnio os escarnecedores, e odiarão os insensatos o conhecimento?

²²Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

²³Convertei-vos pela minha repreensão; eis que derramarei sobre vós o meu; espírito e vos farei saber as minhas palavras.

²³Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

²⁴Mas, porque clamei, e vós recusastes; porque estendi a minha mão, e nao houve quem desse atenção;

²⁴Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

²⁵antes desprezastes todo o meu conselho, e não fizestes caso da minha repreensão;

²⁵eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

²⁶também eu me rirei no dia da vossa calamidade; zombarei, quando sobrevier o vosso terror,

²⁶därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

²⁷quando o terror vos sobrevier como tempestade, e a vossa calamidade passar como redemoinho, e quando vos sobrevierem aperto e angústia.

²⁷ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

²⁸Então a mim clamarão, mas eu não responderei; diligentemente me buscarão, mas não me acharão.

²⁸Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

²⁹Porquanto aborreceram o conhecimento, e não preferiram o temor do Senhor;

²⁹Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

³⁰não quiseram o meu conselho e desprezaram toda a minha repreensão;

³⁰ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

³¹portanto comerão do fruto do seu caminho e se fartarão dos seus próprios conselhos.

³¹därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

³²Porque o desvio dos néscios os matará, e a prosperidade dos loucos os destruirá.

³²Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

³³Mas o que me der ouvidos habitará em segurança, e estará tranqüilo, sem receio do mal.

³³Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.