¹Melhor é o pobre que anda na sua integridade, do que aquele que é perverso de lábios e tolo.

¹Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

²Não é bom agir sem refletir; e o que se apressa com seus pés erra o caminho.

²Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

³A estultícia do homem perverte o seu caminho, e o seu coração se irrita contra o Senhor.

³En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

⁴As riquezas granjeiam muitos amigos; mas do pobre o seu próprio amigo se separa.

⁴Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

⁵A testemunha falsa não ficará impune; e o que profere mentiras não escapará.

⁵Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

⁶Muitos procurarão o favor do liberal; e cada um é amigo daquele que dá presentes.

⁶Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

⁷Todos os irmãos do pobre o aborrecem; quanto mais se afastam dele os seus amigos! persegue-os com súplicas, mas eles já se foram.

⁷Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

⁸O que adquire a sabedoria é amigo de si mesmo; o que guarda o entendimento prosperará.

⁸Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

⁹A testemunha falsa não ficará impune, e o que profere mentiras perecerá.

⁹Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

¹⁰Ao tolo não convém o luxo; quanto menos ao servo dominar os príncipes!

¹⁰Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

¹¹A discrição do homem fá-lo tardio em irar-se; e sua glória está em esquecer ofensas.

¹¹Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

¹²A ira do rei é como o bramido o leão; mas o seu favor é como o orvalho sobre a erva.

¹²En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

¹³O filho insensato é a calamidade do pai; e as rixas da mulher são uma goteira contínua.

¹³En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

¹⁴Casa e riquezas são herdadas dos pais; mas a mulher prudente vem do Senhor.

¹⁴Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

¹⁵A preguiça faz cair em profundo sono; e o ocioso padecerá fome.

¹⁵Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

¹⁶Quem guarda o mandamento guarda a sua alma; mas aquele que não faz caso dos seus caminhos morrerá.

¹⁶Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

¹⁷O que se compadece do pobre empresta ao Senhor, que lhe retribuirá o seu benefício.

¹⁷Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

¹⁸Corrige a teu filho enquanto há esperança; mas não te incites a destruí-lo.

¹⁸Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

¹⁹Homem de grande ira tem de sofrer o castigo; porque se o livrares, terás de o fazer de novo.

¹⁹Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

²⁰Ouve o conselho, e recebe a correção, para que sejas sábio nos teus últimos dias.

²⁰Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

²¹Muitos são os planos no coração do homem; mas o desígnio do Senhor, esse prevalecerá.

²¹Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

²²O que faz um homem desejável é a sua benignidade; e o pobre é melhor do que o mentiroso.

²²Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

²³O temor do Senhor encaminha para a vida; aquele que o tem ficará satisfeito, e mal nenhum o visitará.

²³HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

²⁴O preguiçoso esconde a sua mão no prato, e nem ao menos quer levá-la de novo � boca.

²⁴Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

²⁵Fere ao escarnecedor, e o simples aprenderá a prudência; repreende ao que tem entendimento, e ele crescerá na ciencia.

²⁵Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

²⁶O que aflige a seu pai, e faz fugir a sua mãe, é filho que envergonha e desonra.

²⁶Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

²⁷Cessa, filho meu, de ouvir a instrução, e logo te desviarás das palavras do conhecimento.

²⁷Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

²⁸A testemunha vil escarnece da justiça; e a boca dos ímpios engole a iniqüidade.

²⁸Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

²⁹A condenação está preparada para os escarnecedores, e os açoites para as costas dos tolos.

²⁹Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.