¹Filho meu, atende � minha sabedoria; inclinão teu ouvido � minha prudência;

¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

²para que observes a discrição, e os teus lábios guardem o conhecimento.

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

³Porque os lábios da mulher licenciosa destilam mel, e a sua boca e mais macia do que o azeite;

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

⁴mas o seu fim é amargoso como o absinto, agudo como a espada de dois gumes.

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁵Os seus pés descem � morte; os seus passos seguem no caminho do Seol.

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁶Ela não pondera a vereda da vida; incertos são os seus caminhos, e ela o ignora.

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁷Agora, pois, filhos, dai-me ouvidos, e não vos desvieis das palavras da minha boca.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁸Afasta para longe dela o teu caminho, e não te aproximes da porta da sua casa;

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁹para que não dês a outros a tua honra, nem os teus anos a cruéis;

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

¹⁰para que não se fartem os estranhos dos teus bens, e não entrem os teus trabalhos na casa do estrangeiro,

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹¹e gemas no teu fim, quando se consumirem a tua carne e o teu corpo,

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹²e digas: Como detestei a disciplina! e desprezou o meu coração a repreensão!

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹³e não escutei a voz dos que me ensinavam, nem aos que me instruíam inclinei o meu ouvido!

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹⁴Quase cheguei � ruína completa, no meio da congregação e da assembléia.

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁵Bebe a água da tua própria cisterna, e das correntes do teu poço.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁶Derramar-se-iam as tuas fontes para fora, e pelas ruas os ribeiros de águas?

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁷Sejam para ti só, e não para os estranhos juntamente contigo.

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁸Seja bendito o teu manancial; e regozija-te na mulher da tua mocidade.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁹Como corça amorosa, e graciosa cabra montesa saciem-te os seus seios em todo o tempo; e pelo seu amor sê encantado perpetuamente.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

²⁰E por que, filho meu, andarias atraído pela mulher licenciosa, e abraÇarias o seio da adúltera?

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²¹Porque os caminhos do homem estão diante dos olhos do Senhor, o qual observa todas as suas veredas.

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²²Quanto ao ímpio, as suas próprias iniqüidades o prenderão, e pelas cordas do seu pecado será detido.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²³Ele morre pela falta de disciplina; e pelo excesso da sua loucura anda errado.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.