¹Contende, Senhor, com aqueles que contendem comigo; combate contra os que me combatem.

¹Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

²Pega do escudo e do pavês, e levanta-te em meu socorro.

²Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

³Tira da lança e do dardo contra os que me perseguem. Dize � minha alma: Eu sou a tua salvação.

³drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

⁴Sejam envergonhados e confundidos os que buscam a minha vida; voltem atrás e se confudam os que contra mim intentam o mal.

⁴Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

⁵Sejam como a moinha diante do vento, e o anjo do Senhor os faça fugir.

⁵Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁶Seja o seu caminho tenebroso e escorregadio, e o anjo do Senhor os persiga.

⁶Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁷Pois sem causa me armaram ocultamente um laço; sem razão cavaram uma cova para a minha vida.

⁷Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

⁸Sobrevenha-lhes inesperadamente a destruição, e prenda-os o laço que ocultaram; caiam eles nessa mesma destruição.

⁸Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

⁹Então minha alma se regozijará no Senhor; exultará na sua salvação.

⁹Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

¹⁰Todos os meus ossos dirão: Ó Senhor, quem é como tu, que livras o fraco daquele que é mais forte do que ele? sim, o pobre e o necessitado, daquele que o rouba.

¹⁰Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

¹¹Levantam-se testemunhas maliciosas; interrogam-me sobre coisas que eu ignoro.

¹¹Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

¹²Tornam-me o mal pelo bem, causando-me luto na alma.

¹²De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

¹³Mas, quanto a mim, estando eles enfermos, vestia-me de cilício, humilhava-me com o jejum, e orava de cabeça sobre o peito.

¹³Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

¹⁴Portava-me como o faria por meu amigo ou meu irmão; eu andava encurvado e lamentando-me, como quem chora por sua mãe.

¹⁴såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

¹⁵Mas, quando eu tropeçava, eles se alegravam e se congregavam; congregavam-se contra mim, homens miseráveis que eu não conhecia; difamavam-me sem cessar.

¹⁵Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

¹⁶Como hipócritas zombadores nas festas, rangiam os dentes contra mim.

¹⁶Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

¹⁷Ó Senhor, até quando contemplarás isto? Livra-me das suas violências; salva a minha vida dos leões!

¹⁷Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

¹⁸Então te darei graças na grande assembléia; entre muitíssimo povo te louvarei.

¹⁸Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

¹⁹Não se alegrem sobre mim os que são meus inimigos sem razão, nem pisquem os olhos aqueles que me odeiam sem causa.

¹⁹Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

²⁰Pois não falaram de paz, antes inventam contra os quietos da terra palavras enganosas.

²⁰Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

²¹Escancararam contra mim a sua boca, e dizem: Ah! Ah! os nossos olhos o viram.

²¹De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

²²Tu, Senhor, o viste, não te cales; Senhor, não te alongues de mim.

²²Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

²³Acorda e desperta para o meu julgamento, para a minha causa, Deus meu, e Senhor meu.

²³Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

²⁴Justifica-me segundo a tua justiça, Senhor Deus meu, e não se regozijem eles sobre mim.

²⁴Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

²⁵Não digam em seu coração: Eia! cumpriu-se o nosso desejo! Não digam: Nós o havemos devorado.

²⁵Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

²⁶Envergonhem-se e confundam-se � uma os que se alegram com o meu mal; vistam-se de vergonha e de confusão os que se engrandecem contra mim.

²⁶Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

²⁷Bradem de júbilo e se alegrem os que desejam a minha justificação, e digam a minha justificação, e digam continuamente: Seja engrandecido o Senhor, que se deleita na prosperidade do seu servo.

²⁷Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

²⁸Então a minha língua falará da tua justiça e do teu louvor o dia todo.

²⁸Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.