¹Ouvi isto, vós todos os povos; inclinai os ouvidos, todos os habitantes do mundo,

¹För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

²quer humildes quer grandes, tanto ricos como pobres.

²Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

³A minha boca falará a sabedoria, e a meditação do meu coração será de entendimento.

³både låga och höga, rika såväl som fattiga.

⁴Inclinarei os meus ouvidos a uma parábola; decifrarei o meu enigma ao som da harpa.

⁴Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

⁵Por que temeria eu nos dias da adversidade, ao cercar-me a iniqüidade dos meus perseguidores,

⁵Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

⁶dos que confiam nos seus bens e se gloriam na multidão das suas riquezas?

⁶Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

⁷Nenhum deles de modo algum pode remir a seu irmão, nem por ele dar um resgate a Deus,

⁷De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

⁸(pois a redenção da sua vida é caríssima, de sorte que os seus recursos não dariam;)

⁸Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

⁹para que continuasse a viver para sempre, e não visse a cova.

⁹För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

¹⁰Sim, ele verá que até os sábios morrem, que perecem igualmente o néscio e o estúpido, e deixam a outros os seus bens.

¹⁰så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

¹¹O pensamento íntimo deles é que as suas casas são perpétuas e as suas habitações de geração em geração; dão �s suas terras os seus próprios nomes.

¹¹Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

¹²Mas o homem, embora esteja em honra, não permanece; antes é como os animais que perecem.

¹²De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

¹³Este é o destino dos que confiam em si mesmos; o fim dos que se satisfazem com as suas próprias palavras.

¹³Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

¹⁴Como ovelhas são arrebanhados ao Seol; a morte os pastoreia; ao romper do dia os retos terão domínio sobre eles; e a sua formosura se consumirá no Seol, que lhes será por habitação.

¹⁴Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

¹⁵Mas Deus remirá a minha alma do poder do Seol, pois me receberá.

¹⁵Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

¹⁶Não temas quando alguém se enriquece, quando a glória da sua casa aumenta.

¹⁶Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

¹⁷Pois, quando morrer, nada levará consigo; a sua glória não descerá após ele.

¹⁷Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

¹⁸Ainda que ele, enquanto vivo, se considera feliz e os homens o louvam quando faz o bem a si mesmo,

¹⁸Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

¹⁹ele irá ter com a geração de seus pais; eles nunca mais verão a luz

¹⁹Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

²⁰Mas o homem, embora esteja em honra, não permanece; antes é como os animais que perecem.

²⁰En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.