1Senhor, não me repreendas na tua ira, nem me castigues no teu furor.
1För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.
2Tem compaixão de mim, Senhor, porque sou fraco; sara-me, Senhor, porque os meus ossos estão perturbados.
2HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.
3Também a minha alma está muito perturbada; mas tu, Senhor, até quando?...
3Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4Volta-te, Senhor, livra a minha alma; salva-me por tua misericórdia.
4Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?
5Pois na morte não há lembrança de ti; no Seol quem te louvará?
5Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
6Estou cansado do meu gemido; toda noite faço nadar em lágrimas a minha cama, inundo com elas o meu leito.
6Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?
7Os meus olhos estão consumidos pela mágoa, e enfraquecem por causa de todos os meus inimigos.
7Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.
8Apartai-vos de mim todos os que praticais a iniquidade; porque o Senhor já ouviu a voz do meu pranto.
8Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.
9O Senhor já ouviu a minha súplica, o Senhor aceita a minha oração.
9Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.
10Serão envergonhados e grandemente perturbados todos os meus inimigos; tornarão atrás e subitamente serão envergonhados.
10HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.
11Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.