1Somente em Deus espera silenciosa a minha alma; dele vem a minha salvação.
1För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
2Só ele é a minha rocha e a minha salvação; é ele a minha fortaleza; não serei grandemente abalado.
2Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
3Até quando acometereis um homem, todos vós, para o derrubardes, como a um muro pendido, uma cerca prestes a cair?
3Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
4Eles somente consultam como derrubá-lo da sua alta posição; deleitam-se em mentiras; com a boca bendizem, mas no íntimo maldizem.
4Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
5Ó minha alma, espera silenciosa somente em Deus, porque dele vem a minha esperança.
5De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.
6Só ele é a minha rocha e a minha salvação; é a minha fortaleza; não serei abalado.
6Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
7Em Deus está a minha salvação e a minha glória; Deus é o meu forte rochedo e o meu refúgio.
7Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
8Confiai nele, ó povo, em todo o tempo; derramai perante ele o vosso coração; Deus é o nosso refúgio.
8Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9Certamente que os filhos de Adão são vaidade, e os filhos dos homens são desilusão; postos na balança, subiriam; todos juntos são mais leves do que um sopro.
9Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.
10Não confieis na opressão, nem vos vanglorieis na rapina; se as vossas riquezas aumentarem, não ponhais nelas o coração.
10Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
11Uma vez falou Deus, duas vezes tenho ouvido isto: que o poder pertence a Deus.
11Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
12A ti também, Senhor, pertence a benignidade; pois retribuis a cada um segundo a sua obra.
12En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
13och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.