¹Salva-me, ó Deus, pois as águas me sobem até o pescoço.

¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

²Atolei-me em profundo lamaçal, onde não se pode firmar o pé; entrei na profundeza das águas, onde a corrente me submerge.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

³Estou cansado de clamar; secou-se-me a garganta; os meus olhos desfalecem de esperar por meu Deus.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

⁴Aqueles que me odeiam sem causa são mais do que os cabelos da minha cabeça; poderosos são aqueles que procuram destruir-me, que me atacam com mentiras; por isso tenho de restituir o que não extorqui.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁵Tu, ó Deus, bem conheces a minha estultícia, e as minhas culpas não são ocultas.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁶Não sejam envergonhados por minha causa aqueles que esperam em ti, ó Senhor Deus dos exércitos; não sejam confundidos por minha causa aqueles que te buscam, ó Deus de Israel.

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁷Porque por amor de ti tenho suportado afrontas; a confusão me cobriu o rosto.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁸Tornei-me como um estranho para os meus irmãos, e um desconhecido para os filhos de minha mãe.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁹Pois o zelo da tua casa me devorou, e as afrontas dos que te afrontam caíram sobre mim.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

¹⁰Quando chorei e castiguei com jejum a minha alma, isto se me tornou em afrontas.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹¹Quando me vesti de cilício, fiz-me para eles um provérbio.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹²Aqueles que se sentem � porta falam de mim; e sou objeto das cantigas dos bêbedos.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹³Eu, porém, faço a minha oração a ti, ó Senhor, em tempo aceitável; ouve-me, ó Deus, segundo a grandeza da tua benignidade, segundo a fidelidade da tua salvação.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹⁴Tira-me do lamaçal, e não me deixes afundar; seja eu salvo dos meus inimigos, e das profundezas das águas.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁵Não me submerja a corrente das águas e não me trague o abismo, nem cerre a cova a sua boca sobre mim.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁶Ouve-me, Senhor, pois grande é a tua benignidade; volta-te para mim segundo a tua muitíssima compaixão.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁷Não escondas o teu rosto do teu servo; ouve-me depressa, pois estou angustiado.

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁸Aproxima-te da minha alma, e redime-a; resgata-me por causa dos meus inimigos.

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁹Tu conheces o meu opróbrio, a minha vergonha, e a minha ignomínia; diante de ti estão todos os meus adversários.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

²⁰Afrontas quebrantaram-me o coração, e estou debilitado. Esperei por alguém que tivesse compaixão, mas não houve nenhum; e por consoladores, mas não os achei.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²¹Deram-me fel por mantimento, e na minha sede me deram a beber vinagre.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²²Torne-se a sua mesa diante deles em laço, e sejam-lhes as suas ofertas pacíficas uma armadilha.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²³Obscureçam-se-lhes os olhos, para que não vejam, e faze com que os seus lombos tremam constantemente.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²⁴Derrama sobre eles a tua indignação, e apanhe-os o ardor da tua ira.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁵Fique desolada a sua habitação, e não haja quem habite nas suas tendas.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁶Pois perseguem a quem afligiste, e aumentam a dor daqueles a quem feriste.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁷Acrescenta iniqüidade � iniqüidade deles, e não encontrem eles absolvição na tua justiça.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁸Sejam riscados do livro da vida, e não sejam inscritos com os justos.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁹Eu, porém, estou aflito e triste; a tua salvação, ó Deus, me ponha num alto retiro.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

³⁰Louvarei o nome de Deus com um cântico, e engrandecê-lo-ei com ação de graças.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³¹Isto será mais agradável ao Senhor do que um boi, ou um novilho que tem pontas e unhas.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³²Vejam isto os mansos, e se alegrem; vós que buscais a Deus reviva o vosso coração.

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³³Porque o Senhor ouve os necessitados, e não despreza os seus, embora sejam prisioneiros.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³⁴Louvem-no os céus e a terra, os mares e tudo quanto neles se move.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁵Porque Deus salvará a Sião, e edificará as cidades de Judá, e ali habitarão os seus servos e a possuirão.

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁶E herdá-la-á a descendência de seus servos, e os que amam o seu nome habitarão nela.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.