¹Ó Deus, por que nos rejeitaste para sempre? Por que se acende a tua ira contra o rebanho do teu pasto?

¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

²Lembra-te da tua congregação, que compraste desde a antigüidade, que remiste para ser a tribo da tua herança, e do monte Sião, em que tens habitado.

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

³Dirige os teus passos para as perpétuas ruínas, para todo o mal que o inimigo tem feito no santuário.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

⁴Os teus inimigos bramam no meio da tua assembléia; põem nela as suas insígnias por sinais.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁵A entrada superior cortaram com machados a grade de madeira.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁶Eis que toda obra entalhada, eles a despedaçaram a machados e martelos.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁷Lançaram fogo ao teu santuário; profanaram, derrubando-a até o chão, a morada do teu nome.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁸Disseram no seu coração: Despojemo-la duma vez. Queimaram todas as sinagogas de Deus na terra.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁹Não vemos mais as nossas insígnias, não há mais profeta; nem há entre nós alguém que saiba até quando isto durará.

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

¹⁰Até quando, ó Deus, o adversário afrontará? O inimigo ultrajará o teu nome para sempre?

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹¹Por que reténs a tua mão, sim, a tua destra? Tira-a do teu seio, e consome-os.

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹²Todavia, Deus é o meu Rei desde a antigüidade, operando a salvação no meio da terra.

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹³Tu dividiste o mar pela tua força; esmigalhaste a cabeça dos monstros marinhos sobre as águas.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹⁴Tu esmagaste as cabeças do leviatã, e o deste por mantimento aos habitantes do deserto.

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁵Tu abriste fontes e ribeiros; tu secaste os rios perenes.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁶Teu é o dia e tua é a noite: tu preparaste a luz e o sol.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁷Tu estabeleceste todos os limites da terra; verão e inverno, tu os fizeste.

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁸Lembra-te disto: que o inimigo te afrontou, ó Senhor, e que um povo insensato ultrajou o teu nome.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁹Não entregues �s feras a alma da tua rola; não te esqueça para sempre da vida dos teus aflitos.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

²⁰Atenta para o teu pacto, pois os lugares tenebrosos da terra estão cheios das moradas de violência.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²¹Não volte envergonhado o oprimido; louvem o teu nome o aflito e o necessitado.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²²Levanta-te, ó Deus, pleiteia a tua própria causa; lembra-te da afronta que o insensato te faz continuamente.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²³Não te esqueças da gritaria dos teus adversários; o tumulto daqueles que se levantam contra ti sobe continuamente.

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.