1Glejte, to vse je videlo moje oko, slišalo je moje uho in je razumelo.
1Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2Kolikor vi veste, vem tudi jaz, nisem nižji od vas.
2Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3Toda jaz hočem govoriti k Vsegamogočnemu, želja mi je, predložiti pravdo svojo Bogu mogočnemu.
3Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4Saj vi ste kovači laži, ničevi zdravniki vi vsi!
4Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5Da bi vendar docela molčali, ker štelo bi se vam v modrost!
5Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6Čujte, prosim, pravičenje moje in poslušajte dokaze mojih ustnic!
6Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7Boste li mogočnemu Bogu v prid govorili krivično, njemu na ljubav govorili prevaro?
7Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8Boste se li potegovali za Njegovo stran? ali pa hočete biti pravdniki Bogu mogočnemu?
8Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9Dobro li bo, če vas preišče? ali pa ga morete prekaniti, kakor se človek prekani?
9Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10Gotovo vas bo kaznoval, ako postopate pristransko na skrivnem!
10Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11Ne spravi li vas njegova visokost v trepet in strah njegov ne prešine li vas?
11Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12Vaši modri izreki so prislovice iz pepela, vaši zagovori so okopi iz blata.
12Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13Molčíte, pustíte mi, da jaz govorim, pridi name karkoli!
13Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14Čemu naj vzamem meso svoje med zobe in nevarnosti izpostavim življenje svoje?
14Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15Glej, čeprav me usmrti, čakal Ga bom; samo poti svoje bom zagovarjal Njemu v obraz.
15Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16Tudi to mi bo služilo v rešenje, da ne sme bogapozabnik stopiti pred Njega.
16Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17Čujte, čujte govor moj, in moje izrecilo pridi v ušesa vaša!
17Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18Glejte vendar, pripravil sem pravdo svojo, vem, da se mi prizna pravičnost.
18Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19Kdo je, ki se more z menoj prepirati? Kajti potem hočem molčati in preminiti.
19Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20Samo dvojega mi ne stóri, tedaj se ne bom skrival obličju Tvojemu.
20Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21Odtegni od mene roko svojo, in strah tvoj me ne plaši!
21din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22Potem kliči, in odgovorim, ali jaz bom govoril, in ti mi odgovarjaj!
22Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23Koliko je mojih krivic in grehov? pokaži mi prestopek moj in greh moj!
23Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24Zakaj skrivaš obličje svoje in me šteješ za sovražnika sebi?
24Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25Hočeš li plašiti list, ki ga že veter odnaša, in preganjati suho strn?
25Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26Kajti prisojaš mi mnoge bridkosti in v dedino mi daješ grehe moje mladosti.
26Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27Noge mi devaš v klado in paziš na vse steze moje, zaznamljaš mojih nog stopinje,dasi razpadam kakor črvojedina, kakor obleka, ki jo je razjedel molj.
27du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28dasi razpadam kakor črvojedina, kakor obleka, ki jo je razjedel molj.
28Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!