1Človek, rojen iz žene, je kratkih dni in dosita ima nadlog,
1Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
2je kakor cvetka, ki se dvigne iz popka, pa uvene, in beži kakor senca in nima obstanka.
2lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
3In nad takim še odpiraš oko svoje, in mene vodiš v sodbo s seboj?
3Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
4O, da bi kdaj prišel čist iz nečistega! Niti eden!
4Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
5Ker so torej določeni njegovi dnevi in meseci po številu pri tebi, ker si mu napravil meje, ki jih ne sme prestopiti:
5Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6ozri se stran od njega, da dobi pokoj, dokler ne dokonča kakor najemnik dneva svojega.
6vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
7Kajti za drevo je upanje: če ga posekajo, zopet požene odrastke, in njegovo mladje ne prestane.
7För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
8Ko se v zemlji mu postara korenina in mu parobek umira v prahu,
8Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
9da le začuti duh vode, vnovič ozeleni in požene veje kakor mlada sajenica.
9så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
10Mož pa umre in leži strt, človek izpusti duha, in kje je?
10Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
11Kakor se voda razteče iz jezera in reka usahne in se posuši,
11Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
12tako leže človek in ne vstane; dokler bodo nebesa, se ne prebude in nič jih ne vzdrami iz spanja.
12så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
13O da bi me shranil v šeolu, da bi me skril, dokler ne mine jeza tvoja, mi določil rok, in potem se me spomnil!
13Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
14(Ko človek umre, bo li spet živel?) Vse dni, dokler sem v vojni službi, bi hotel čakati, dokler mi ne pride prememba.
14fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
15Ti bi poklical, in jaz bi ti odgovoril; tožilo bi se ti po svojih rok stvari.
15Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
16Kajti sedaj šteješ korake moje; ne paziš li na greh moj?
16ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
17Zapečatena je v zvezku pregreha moja, in še pridevaš h krivici moji.
17I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
18Saj še gora se sesuje in razdrobi in skalovje preperi z mesta svojega,
18Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
19vode prevotlijo kamene, njih nalivi odplavijo zemeljski prah: enako uničuješ smrtniku upanje.
19såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
20Ti ga ukrotiš za vselej, in odide; ko mu onespodobiš lice, ga pošlješ v grob.
20Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21Ako so v časti otroci njegovi, on tega ne ve, in so li ponižani, tega ne zazna.Samo meso njegovo občuti ob njem bolečine in duša njegova žaluje v njem.
21Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
22Samo meso njegovo občuti ob njem bolečine in duša njegova žaluje v njem.
22Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.