1A Job odgovori in reče:
1Därefter tog Job till orda och sade:
2Doklej hočete žaliti dušo mojo in me tlačiti z besedami?
2Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3Desetkrat ste me že zasramovali, in vas ni sram, da me tolikanj žalite!
3Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4Ako sem pa res kriv, krivda moja ostaja pri meni.
4Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5Če pa se res hočete veličati zoper mene in mi očitati sramoto mojo:
5Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6vedite, da me je Bog okrivičil in me obdal z mrežo svojo.
6så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7Glej, vpijem: Sila se mi godi! a nihče me ne sliši, kličem za pomoč, pa ni sodbe zame.
7Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8Zagradil mi je pot, da ne morem preiti, in steze moje je zavil v temino.
8Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9Slekel me je moje slave in venec mi je snel z glave.
9Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10Na vseh straneh me je podrl, da ginem, in izruval je kakor drevo upanje moje.
10Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11Storil je, da zoper mene plamti srd njegov in šteje me med nasprotnike svoje.
11Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12Čete njegove so hkrati pridrle in napravile svojo pot zoper mene, in raztaborile so se okrog šatora mojega.
12Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13Brate moje je oddalil od mene, in znanci moji so se mi docela odtujili.
13Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14Odtegujejo se mi bližnji sorodniki moji in zaupniki moji so me pozabili.
14Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15Gostači hiše moje in dekle moje me štejejo za tujca, inostranec sem postal v njih očeh.
15Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16Kličem hlapca svojega, a ne da mi odgovora, z usti svojimi ga milo moram prositi.
16Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17Dih moj se gnusi ženi moji in smrad moj matere moje otrokom.
17Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18Celo deca me zaničuje; ko hočem vstati, govore zoper mene.
18Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19Mrzé me vsi, ki sem se ž njimi srčno družil, in katere sem ljubil, so se obrnili zoper mene.
19Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20Kosti mi lepé na koži in mesu, komaj zobrnice so mi ostale.
20Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21Usmilite se me, usmilite se me, prijatelji moji, kajti roka Božja me je zadela.
21Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22Zakaj me preganjate kakor Bog mogočni in se ne morete nasititi mesa mojega?
22Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23O da bi se zapisale besede moje, o da bi se začrtale v knjigo!
23Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24Da bi jih v skalo vsekali z železnim pisalom in s svincem zalili za vekomaj!
24ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25A jaz vem, da živi Odrešenik moj, in On, ki je poslednji, se postavi nad prahom;
25Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26in ko bo za kožo mojo to telo strto, vendar bom gledal iz svojega mesa Boga,
26Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27ki ga jaz sam bom gledal sebi v dobro, in ga bodo videle moje oči, in ne bodem mu tujec. Obisti moje koprne v meni.
27Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28Ako govorite, kako ga bomo preganjali! češ, da se je korenina hudobne stvari našla v meni,bojte se meča! kajti meč bo maščeval krivice, da bi vedeli, da je sodba.
28Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29bojte se meča! kajti meč bo maščeval krivice, da bi vedeli, da je sodba.
29då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.