1Tedaj odgovori Zofar Naamatec in reče:
1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2Zato mi odgovarjajo misli moje in zaradi tega sem znotraj razburjen.
2På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3Svarilo, sebi v sramoto, mi je poslušati! A duh moj po razsodnosti svoji mi odgovarja.
3Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4Ne veš li tega, kar je od vekomaj, odkar je bil človek postavljen na zemljo:
4Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5da je zmagoslavje brezbožnih kratko in radost bogapozabnika le za trenotek?
5att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6Najsi celó do neba stopa visokost njegova in glava njegova se dotika oblakov:
6Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7kakor blato njegovo pogine za vselej; kateri so ga videli, poreko: Kje je?
7Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
8Kakor sen odleti, in ne bodo ga našli, izgubi se kakor ponočna prikazen.
8Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9Oko ga je ugledalo, a ne bo ga videlo več, in nikdar več ga ne bo gledalo mesto njegovo.
9Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10Njegovi otroci bodo iskali prijaznosti ubogih in njih roke bodo povračale oškodovancem imetje njegovo.
10Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11Kosti so mu bile polne mladostne moči, ta pa zdaj leži ž njim v prahu.
11Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12Čeprav mu je hudoba sladka v ustih in jo skriva pod jezikom svojim,
12Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13jo slastno goji in je noče pustiti, ampak jo zadržuje v grlu svojem:
13är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14vendar se izpremeni hrana v životu njegovem, kačji strup bode v notranjščini njegovi.
14så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15Bogastvo je požrl, pa ga bo izbljuval, iz trebuha mu ga potegne Bog mogočni.
15Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16Sesal je kačji strup: gadji jezik ga usmrti.
16Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17Ne bo gledal veselja svojega v potokih, v tekočih rekah medu in smetane.
17Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18Povrniti mora, kar je pridelal, ne sme tega uživati; primerno imetju, ki ga je pridobil, se ne more veseliti.
18Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19Kajti potrl je in zapustil ubožce, hiše si je siloma vzel, a ne bo jih dozidal.
19Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20Kajti pokoja ni poznal v osrčju svojem, zato ne ohrani ničesar, kar mu je drago.
20Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21Nič ni ušlo njegovi požrešnosti, zato ne bode trpežno blagostanje njegovo.
21Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22Ko bode v obilni obilosti, ga zadene stiska, roka vsakega trpina pride nanj.
22Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23Ko si bo hotel napolniti trebuh, Bog spusti nanj jeze svoje togoto, in deževala bo nanj, njemu v jed.
23Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24Bežal bo pred železnim orožjem, a prestreli ga bronasti lok.
24Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25Izdere pšico, in pride ven iz telesa njegovega, svetlo jeklo iz žolči njegove, strahote ga objamejo.
25När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26Zgolj nesreča je prihranjena za vse zaklade njegove, požre ga ogenj, ki ga človek ne podpihava, požge, kar je preostalo v šatoru njegovem.
26Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27Nebesa razkrijejo njegovo krivico, in zemlja se vzdigne zoper njega.
27Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28Dobiček hiše njegove se spravi vstran, povodenj ga odplavi v dan jeze Božje.To je človeku brezbožnemu delež od Boga in dediščina, prisojena mu od Boga mogočnega.
28Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29To je človeku brezbožnemu delež od Boga in dediščina, prisojena mu od Boga mogočnega.
29Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.