1In Job je nadaljeval govor svoj in rekel:
1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2Kakor res živi Bog silni, ki mi je odvzel pravico, in Vsegamogočni, ki žali dušo mojo
2Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3(kajti življenje moje je še v meni in duh Božji v nosnicah mojih):
3aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4ustne moje ne govore krivičnega in jezik moj ne izreče prevare!
4aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5Vam nikakor ne priznam pravičnosti; dokler ne umrem, ne dam si vzeti brezmadežnosti svoje.
5Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6Pravičnosti svoje se držim in je ne pustim; srce mi ne očita ne enega mojih dni.
6Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7Sovražnik moj naj se pokaže kot brezbožnik, in kdor se stavi zoper mene, kakor krivičnik.
7Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8Kajti kaj je bogapozabnikova nada, če mu Bog prestriže življenje in vzame dušo?
8Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9Bo li Bog mogočni slišal njegovo vpitje, ko pride stiska nadenj?
9Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10More se li veseliti Vsemogočnega in klicati Boga vsakteri čas?
10Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11Naj vas poučim o roki Boga silnega; kar je pri Vsegamogočnem, nočem utajiti.
11Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12Glejte, sami ste to vsi videli, zakaj torej blebetate ničevo?
12Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13To je delež krivičnega človeka pri Bogu mogočnem in silovitnikov dediščina, ki jo dobivajo od Vsemogočnega:
13Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14Ko se mu množe otroci, množe se za meč, in potomci njegovi nimajo kruha dositega.
14Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15Kar preostane njegovih, bodo pokopani v pomoru, in vdove njegove ne bodo žalovale.
15De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16Ako si nakopiči srebra kakor prahu in si oblačil oskrbi kakor blata:
16Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17pripravi si jih, a pravičnik jih bo oblekel, in nedolžni si med seboj razdele srebro.
17så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18Zida si hišo, ki je kakor moljava in kakor koča, ki si jo napravi čuvaj.
18Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19Bogat gre spat, a ne leže v drugič, odpre oči, in ni ga več.
19Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20Grozote ga dohite kakor voda, po noči ga ugrabi vihar.
20Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21Vzhodni veter ga vzame, da odide, in ga odnese z mesta njegovega.
21Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22In Bog bo lučal vanj brez prizanašanja, roki Njegovi zaman bo poskušal ubežati.Ploskali bodo nad njim z rokami in izžvižgajo ga z mesta njegovega.
22Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23Ploskali bodo nad njim z rokami in izžvižgajo ga z mesta njegovega.
23Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.