1Kajti srebro ima svoje žile in zlato kraj, kjer se čisti.
1Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2Železo se dobiva iz zemlje in iz kamenja izpuščajo s topljenjem bron.
2järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3Temi napravljajo konec in preiskujejo do najskrajnejših mej kamene, skrite v temini in v smrtni senci.
3Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4Navpik izkopljejo predor, koder popotnik ne hodi, po stezah, ki nanje noga ne stopi, se spuščajo doli in zibljejo semtertja daleč od ljudi.
4Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5Iz zemlje raste kruh, a pod njo rijejo kakor ogenj.
5Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6Med njenimi kameni se nahaja safir in gruče zlata so v njej.
6Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7Te steze ropna ptica ni poznala in kraguljevo oko je ni videlo;
7Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8ni po njej stopala ponosna zver in lev rjoveči ni po njej hodil.
8den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9Trdega kamena se loti človek z roko svojo, izpodkopava gore od dna;
9Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10prekope izsekava skozi skalovje in raznotere dragocenosti ugleda oko njegovo.
10In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11Zajezuje struge, da ne solzé, in kar je skrito, prinaša na luč.
11Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12Ali modrost, kje se nahaja? in kje je kraj razumnosti?
12Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13Smrtni človek ne pozna njene cene, in v deželi živečih je ni najti.
13Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14Brezno pravi: Ni je v meni, in morje govori: Ni je pri meni.
14Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
15Prečiščenega zlata ne moreš zanjo dati, ne dosti srebra odtehtati, da bi jo plačal.
15Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16Ne more se ceniti s čistim zlatom ofirskim, z dragocenim oniksom ali safirjem.
16Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17Zlato in steklo se ji ne moreta primerjati, ne posoda iz prečiščenega zlata zanjo zamenjati.
17Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18Koraljev in kristala ni poleg nje omenjati, in pridobiti modrost je veliko dražje nego bisere.
18Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19Ne more se ji enačiti topas iz Etiopije, ne da se oceniti s čistim zlatom.
19Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20Odkod torej prihaja modrost, in kje je kraj razumnosti?
20Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21Prikrita je očem vseh živih bitij in skrita pticam pod nebom.
21Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22Pogubljenje in smrt pravita: Glas o njej smo čuli z ušesi svojimi.
22avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
23Bog ve pot do nje, in on pozna njen kraj.
23Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24Zakaj on gleda do koncev zemlje in vidi vse, kar je pod nebom.
24Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25Ko je vetru določal težo in vode tehtal in meril,
25När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26ko je ustanavljal postavo dežju in pot blisku in gromu:
26när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27tedaj jo je videl in jo naznanil, jo postavil, pa tudi preizkusil.In človeku je dejal: Glej, strah Gospodov je modrost, in ogibati se hudega je razumnost.
27då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28In človeku je dejal: Glej, strah Gospodov je modrost, in ogibati se hudega je razumnost.
28Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»