1In oni trije možje so nehali odgovarjati Jobu, ker je bil pravičen v svojih očeh.
1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2Tedaj se vname jeza Elihuju, sinu Barakela, Buzovcu, iz rodovine Ramove; zoper Joba se mu vname jeza, ker je sebe bolj opravičeval nego Boga.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3Tudi zoper tri prijatelje njegove se je razsrdil, zato ker niso našli odgovora in so vendar obsojali Joba.
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4Elihu pa je čakal Joba z besedami, ker oni so bili starejši nego on.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5In ko je videl Elihu, da ni bilo odgovora v ustih tistih treh mož, tedaj se mu razvname jeza.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6In izpregovori Elihu, sin Barakelov, Buzovec, in reče: Mlad sem po letih, vi pa ste starci, zato me je bilo sram in sem se bal vam povedati svoje misli.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7Dejal sem: Naj leta govore in visoka starost naj oznani modrost.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8Toda duh v smrtnikih je in dih Vsemogočnega, ki jih dela razumne.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9Priletni niso vselej modri in starci ne umejo vsekdar, kar je prav.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10Zato pravim: Poslušaj mene, tudi jaz hočem povedati misli svoje.
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11Glejte, čakal sem besed od vas, poslušal sem vašo razsodnost, dokler bi bili iznašli, kar je odgovoriti,
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12in skrbno sem pazil na vas; a glejte, ni ga med vami, ki je prepričal Joba in odgovoril besedam njegovim.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13Nikar torej ne pravite: Našli smo modrost; Bog mogočni ga premore, ne človek!
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14Kajti proti meni ni nameril besed; in z vašimi govori mu ne bom odgovarjal.
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15Osupnili so, ne odgovarjajo več, pošle so jim besede.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16In jaz naj čakam, ker oni ne govore, ker tu stoje in ne odgovarjajo več?
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17Odgovoril bom tudi jaz svoj del, tudi jaz povem mnenje svoje.
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18Kajti poln sem besed, pritiska me duh moj v meni.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19Glej, život mi je kakor vino, ki nima duška, kakor novi sodi hoče počiti.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20Moram govoriti, da se oddahnem, odprem torej ustne svoje in odgovorim!
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21Da bi le z nikomer pristranski ne potegnil! In nobenemu človeku se nočem prilizovati.Saj tudi ne poznam prilizovanja: sicer bi me v kratkem vzel Stvarnik moj.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22Saj tudi ne poznam prilizovanja: sicer bi me v kratkem vzel Stvarnik moj.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!