1In Job odgovori in reče:
1Då tog Job till orda och sade:
2O da bi se stehtala nevolja moja in da bi na tehtnico položili nesrečo mojo vso!
2Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3Kajti sedaj je težja nego morski pesek. Zato so bile nepremišljene besede moje.
3Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4Zakaj pšice Vsemogočnega tiče v meni, katerih strup mora piti duh moj, Božje strahote so postavljene v boj zoper mene.
4Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5Ali divji osel riga, kadar ima dosti trave, ali muka vol pri svoji krmi?
5Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6Ali se more jesti neslastno in neslano? ali je okus v jajčjem beljaku?
6Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7Česar se ni hotelo moji duši dotekniti, to mi je kakor gnusna jed sedaj.
7Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8O da bi se zgodila prošnja moja, in da bi mi dal Bog, česar želim:
8Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9da me Bog izvoli streti, da oprosti roko svojo in me odreže!
9O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10Tako bi mi še ostala tolažba, in radoval bi se v bolečini, ki mi ne prizanaša, da nisem zatajil besede Svetega.
10Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11Kaj je moja moč, da naj stanovitno čakam, in kaj konec moj, da naj ostanem potrpežljiv?
11Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12Trdna li kot kamen je moja moč in meso moje je li iz brona?
12Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13Ni li pač tako, da nimam pomoči v sebi nobene, in vsaka pospešitev rešenja je daleč od mene?
13Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14Prijatelj mora kazati usmiljenje obupujočemu, sicer se odreče strahu Vsegamogočnega.
14Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15Bratje moji so varali kakor hudournik, kakor struga hudournikov, ki se gubé,
15Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16ki se kalé od ledu, v katere se zateka sneg.
16som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17Ob času, ko solnce vanje pripeka, presihajo, in ko je vroče, izginejo s svojega kraja.
17men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18Vijejo se semtertja poti njih toka, gredo v puščavo in se razgube.
18Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19Gledale so tja karavane iz Teme, potne družbe iz Sabe so upale vanje:
19Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20osramočene so bile, ker so se zanašale nanje, prišle so do tja, in rdečica jih je oblila.
20men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21Res, tako ste mi postali v nič; strahoto ste zazrli in se preplašili.
21Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22Ali sem morda rekel: Dajte mi, ali: Žrtvujte zame darilo od svojega blaga,
22Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23ali: Oprostite me iz pesti zatiralčeve, ali: Odkupite me iz roke silovitnikove?
23att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24Poučite me, in molčal bom, in v čem sem se motil, razodenite mi!
24Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25Kako krepke so poštene besede! A kaj dokazuje karanje vaše?
25Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26Mislite li grajati besede moje? Saj v veter gredo govori obupujočega!
26Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27Še za siroto bi vi vrgli kocko in prodali prijatelja svojega!
27Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28In sedaj se blagovolite ozreti vmé, kajti v lice vam vendar ne bom lagal.
28Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29Povrnite se, ne zgodi naj se krivica, da, povrnite se, pravda moja je pravična!Je li nepravičnost na jeziku mojem? ali ne more okus moj razpoznati, kaj je pogubljivo?
29Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30Je li nepravičnost na jeziku mojem? ali ne more okus moj razpoznati, kaj je pogubljivo?
30Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?