¹Tedaj odgovori Job in reče:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Resnično, vem, da je tako; a kako more smrtni človek biti pravičen pred Bogom mogočnim?

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³Ako bi se hotel pravdati ž Njim, Mu ne more odgovoriti ene na tisoč.

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴Modrega je srca in presilne moči – kdo Mu je kdaj kljuboval in ni škode imel?

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵On premakne gore, in nihče ne zapazi, da jih je prevrnil v jezi svoji.

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶On strese zemljo ž njenega mesta, in stebri njeni se pretresejo.

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷On veli solncu, in ne vzide, in zapečati zvezde v temo.

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸On razprostira nebo sam in hodi po valovih morja.

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹On nareja voz na nebu in rimščice in gostosevce in ozvezdja na jugu.

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰On nareja velike reči, ki se ne morejo preiskati, čudna dela, ki jim ni števila.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹Glej, on gre poleg mene, pa ga ne vidim, hodi mimo mene, pa ga ne zapazim.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²Če plen pograbi, kdo mu zabrani? kdo mu poreče: Kaj delaš?

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³Bog ne odvrača jeze svoje. Pomočniki Rahaba [Rahab (t. j. prevzetnik) je ime Egiptu.] se pred Njim morajo ukloniti.

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴Koliko manj bi Mu mogel jaz odgovarjati, kje naj dobim besed, da bi se prepiral ž Njim?

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵Tudi ko bi prav imel, bi mu ne mogel odgovoriti – milosti bi rajši prosil sodnika svojega.

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶Ko bi ga klical in bi mi odgovoril, jaz bi ne veroval, da je slišal moj glas,

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷on, ki me streti hoče v viharju in množi rane moje brez vzroka,

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸še sape mi ne da vase potegniti, a siti me z bridkostjo.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹Če gre za moč močnega, On reče: „Glej, tu sem!“ in če za sodbo: „Kdo si me upa pozvati?“

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰Ako bi tudi prav imel, bi me vendar usta moja obsodila, ako bi bil popoln, bi On dokazal, da sem popačenec.

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹Nedolžen sem! ne maram za dušo svojo, zaničujem življenje svoje –

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²vse eno je! Zato pravim: I nedolžnega i brezbožnega uničuje!

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³Ko bič nagloma ubije, smeje se On izkušnji nedolžnih.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴Zemlja je izročena oblasti krivičnikov, On zakriva obraz njenim sodnikom. Če On ne, kdo pa drugi?

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵Dnevi moji teko h koncu hitreje nego tekač, beže, sreče ne vidijo nič.

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶Lete naprej kakor čolni iz bičja, kakor orel, ko šine doli na plen.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷Ko rečem: Hočem pozabiti žalovanje svoje, opustim svoj tožni obraz in razvedrim si lice –

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸groza me je vseh bolečin mojih; vem, da me ne spoznaš za nekrivega.

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹Moram veljati za krivca – čemu bi se pa trudil zaman?

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰Ko bi se umil s snežnico in z lugom si očistil roke,

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹ti me vtakneš v mlakužo, in celo svoji obleki se bom gnusil!

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²Zakaj On ni mož kakor jaz, da bi mu odgovarjal, da bi skupaj šla pred sodbo.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³Ni ga med nama razsodnika, ki bi smel na oba položiti roke.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴Naj umakne od mene šibo svojo in naj me ne plaši strah njegov,in govoril bom in ne bom se Ga bal; kajti nisem tak sam v sebi.

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵in govoril bom in ne bom se Ga bal; kajti nisem tak sam v sebi.

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.