1Modra žena zida hišo svojo, neumna pa jo z rokami svojimi podira.
1Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2Kdor hodi v poštenosti svoji, se boji GOSPODA, a kdor je trdovraten na potih svojih, ga zaničuje.
2Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3V neumnega ustih je šiba za prevzetnost, modre pa ohranijo njih ustne.
3I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4Kjer ni volov, so prazne jasli, obilost pridelkov pa je po volovi moči.
4Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5Priča zvesta ne laže, kriva priča pa govori laži.
5Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6Ko zasmehovalec išče modrosti, ni je, razumnemu pa je znanje lahko.
6Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7Umakni se izpred oči bedaku, ker ne začuješ pri njem pametne besede.
7Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8Modrost razumnega je paziti na svojo pot, bedakov neumnost pa je prevara.
8Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9Neumni se smejejo krivdi, odkritosrčni pa so si dobrohotni.
9De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10Srce pozna lastno bridkost svojo, in v veselje njegovo se ne mešaj drugi.
10Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11Brezbožnih hiša se pokonča, šator poštenih pa bode cvel.
11De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12Nekatera pot se zdi prava človeku, toda njen konec je pot v smrt.
12Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13Tudi v smehu žaluje srce in konec veselja je žalost.
13Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14Potov svojih se nasiti, čigar srce se odvrača od Boga, mož dobri pa tistega, kar je v njem.
14Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15Abotni vsemu verjame, prebrisani pa pazi na stopinje svoje.
15Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16Modri se boji in se ogiblje hudega, bedak pa se lahko raztogoti in je predrzen.
16Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17Mož nagle jeze napravlja neumnost; in kdor dela spletke, njega sovražijo.
17Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18Tepci podedujejo neumnost, razumni pa si pleto venec znanja.
18De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19Hudobni se klanjajo pred dobrimi in brezbožni pri pravičnika vratih.
19De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20Ubogega sovraži tudi bližnjik njegov, bogatina prijateljev pa je mnogo.
20Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21Kdor zaničuje bližnjega svojega, greši, kdor pa milost deli ubogim, o blagor mu!
21Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22Ali se ne motijo, kateri snujejo hudo? Milost pa in resnica pride njim, ki snujejo dobro.
22De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23V vsakem trudu je dobiček, klepetanje pa donaša le uboštvo.
23Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24Venec modrih je njih bogastvo; neumnost bedakov ostane neumnost.
24De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25Priča resnična otimlje duše, kdor pa govori laž, jih le slepi.
25Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26Kdor se boji GOSPODA, trdno upa v Njega; in On bode pribežališče otrokom njegovim.
26Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27Strah GOSPODOV je vrelec življenja, da se ognemo smrtnih zadrg.
27I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28V množici ljudstva je dika kraljeva; kjer se pa narod zmanjšuje, preti vladarju poguba.
28Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29Počasni za jezo je poln razuma, nagli pa pospešuje neumnost.
29Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30Srce mirno je življenje vsemu telesu, nevoščljivost pa je gniloba v kosteh.
30Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31Kdor zatira siromaka, sramotí Stvarnika njegovega, njega pa časti, kdor se usmili potrebnega.
31Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32V nesreči svoji vzame konec brezbožnik, a nado ima tudi v smrti pravičnik.
32Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33V razumnega srcu tiho počiva modrost, ali kar je v bedakih, glasno se kaže.
33I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34Pravičnost povišuje narod, greh pa je ljudstvu v nečast.Blagovoljnost kraljeva je gotova umnemu hlapcu, srd njegov pa zadene njega, ki ravna sramotno.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35Blagovoljnost kraljeva je gotova umnemu hlapcu, srd njegov pa zadene njega, ki ravna sramotno.
35En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.