¹Ne zavidaj hudobnim ljudem in ne želi bivati ž njimi;

¹Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.

²ker na pogubo misli njih srce in nadlego govore njih ustnice.

²Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.

³Z modrostjo se hiša zida in z umnostjo se utrdi;

³Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.

⁴in po znanju se napolnijo hrami z vsem blagom dragim in prijetnim.

⁴Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

⁵Mož modri je močan in umni mož utrjuje krepkost svojo.

⁵En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.

⁶Kajti z razumnim vodstvom se boš srečno vojskoval in zmago pridobil z množico svetovalcev.

⁶Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.

⁷Previsoka je neumnežu modrost, pri vratih ne odpre svojih ust.

⁷Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.

⁸Kdor misli kaj hudega storiti, imenovali ga bodo gospodarja spletk.

⁸Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.

⁹Namera neumnosti je greh in zasmehovalec je gnusoba ljudem.

⁹Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

¹⁰Če ti srce upade v čas stiske, majhna je krepost tvoja.

¹⁰Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

¹¹Otmi nje, ki jih vlečejo v smrt, in ustavi jih, ki gredo na morišče!

¹¹Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.

¹²Če praviš: Glej, nismo vedeli tega! – ali ne bode on, ki srca pretehtava, pazil na to, in ki straži dušo tvojo, ne bo vedel tega? In ne povrne li vsakemu po delu njegovem?

¹²Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

¹³Jej med, sin moj, ker je dober, in čisto strd, sladko tvojemu grlu;

¹³Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.

¹⁴spoznaj tudi, da je modrost dobra duši tvoji: če si jo dosegel, je zate bodočnost, in upanje tvoje se ne bo iztrebilo.

¹⁴Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.

¹⁵Ne preži, o brezbožnik, na pravičnega prebivališče, ne razdevaj počivališča njegovega!

¹⁵Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.

¹⁶Kajti sedemkrat pade pravični, a zopet vstane, brezbožni pa se zvrnejo v nesrečo.

¹⁶Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.

¹⁷Ko pade sovražnik tvoj, ne veseli se, in ko se zgrudi, ne radúj se srce tvoje;

¹⁷Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,

¹⁸da ne zagleda GOSPOD in ne bo hudo v očeh njegovih ter ne obrne od njega v tebe jeze svoje.

¹⁸på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

¹⁹Ne srdi se zaradi hudodelnikov, ne zavidaj brezbožnim:

¹⁹Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.

²⁰kajti prihodnosti ne bode hudemu, brezbožnih svetilnica ugasne.

²⁰Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

²¹Boj se GOSPODA, sin moj, in kralja, in z uporniki se ne druži:

²¹Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.

²²kajti hipoma vstane njih nesreča, in kdo ve, kakšen bode konec njih let?

²²Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----

²³Tudi to so izreki modrih: Ozirati se na osebo v sodbi ni dobro.

²³Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.

²⁴Kdor pravi krivičniku: Pravičen si, klela ga bodo ljudstva, mrzeli narodi;

²⁴Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.

²⁵tistim pa, ki ga karajo, bode prijaznost in pride jim blagoslov dobrega.

²⁵Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

²⁶Ustne poljublja, kdor besede prave odgovarja.

²⁶En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.

²⁷Opravi zunaj delo svoje in pripravi si ga na polju, potem lahko zidaš hišo svojo.

²⁷Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.

²⁸Ne bodi brez sile priča zoper bližnjega svojega, in zakaj bi varal z ustnami svojimi?

²⁸Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?

²⁹Ne govóri: Kakor mi je storil, tako mu storim, vsakemu povrnem po delu njegovem.

²⁹Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»

³⁰Šel sem mimo polja lenega moža in mimo vinograda človeka brezumnega:

³⁰Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.

³¹pa glej, plevel ga je docela porastel, s koprivami je bilo pokrito površje njegovo in kamenena ograja njegova je bila podrta.

³¹Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.

³²Tedaj sem gledal in v srcu preudarjal in, videč to, sem posnel nauk:

³²Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.

³³Malo zaspati, malo zadremati, malo roke sklenivši ležati,v tem pride kakor uren popotnik uboštvo tvoje in potreba tvoja kakor oboroženec.

³³Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

³⁴v tem pride kakor uren popotnik uboštvo tvoje in potreba tvoja kakor oboroženec.

³⁴så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.