1Sin moj, na modrost mojo pazi, proti umnosti moji nagni uho svoje,
1Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2da obdržiš premišljenost in ustne tvoje ohranijo spoznanje.
2så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3Zakaj med cede ustne tujke in glajša od olja so usta njena.
3Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4Ali njen konec je grenek kakor pelin, oster kakor dvorezen meč.
4Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5Noge njene gredo v smrt, v kraj mrtvih držé stopinje njene.
5Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
6Še mar ji ni, da bi krenila na pot življenja; po krivih stezah hodi, a ne ve tega.
6Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7Sedaj torej, sinovi, poslušajte me in ne odstopajte od besed mojih ust.
7Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8Daleč od nje hodi svojo pot in ne bližaj se durim hiše njene,
8Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9da ne bi dal drugim dike svoje in let svojih grozovitniku;
9Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10da ne bi se sitili tujci s premoženjem tvojim in trudi tvoji ostali v hiši inostranca.
10må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11In ne bi zdihoval ob koncu svojem, ko se ti posuši meso in telo,
11så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12in govoril: „Kako sem sovražil pouk in svarjenje je zametalo srce moje!
12och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13Poslušal nisem glasú učiteljev svojih, ne ušesa svojega nagibal k njim, ki so me učili.
13Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14Skoraj da nisem obtičal v vsej nesreči sredi zbora in občine!“
14Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15Pij vodo iz lastnega vodnjaka in kar ti priteka iz tvojega studenca!
15Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16Ali naj se ven razlivajo viri tvoji, po ulicah tvoji potoki?
16Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17Imej jih sam zase, a ne za tujce s seboj vred.
17Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18Blagoslovljen bodi vrelec tvoj in veseli se žene mladosti svoje,
18Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19košute predrage, gazele drežestne –! prsi njene naj te mamijo vsak čas, vedno hodi zamaknjen v njeno ljubezen!
19hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20Ker zakaj bi taval, sin moj, s tujko in bi objemal prsi tuje ženske?
20Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21Kajti pred očmi GOSPODOVIMI so pota vsakega in on meri vse steze njegove.
21Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22Brezbožnika ujamejo krivice njegove in vrvi greha njegovega ga bodo držale.Umre, ker mu nedostaje pouka, in v obilosti nespameti svoje bo blodil.
22Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23Umre, ker mu nedostaje pouka, in v obilosti nespameti svoje bo blodil.
23Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.