1Zakaj stojiš oddaleč, o GOSPOD? Zakaj se skrivaš ob časih stiske?
1Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2Prevzetnost brezbožnika hudo straši ubožca. Ujamejo se naj v naklepih, katere izmišljajo.
2Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3Kajti brezbožnik se hvali z željami duše svoje in lakomnik se odreka GOSPODA in ga zaničuje.
3Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4Brezbožnik v napuhu obraza svojega govori: Saj ne bo kaznoval, ni Boga. To so vse misli njegove.
4Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
5Varna so pota njegova v vsakem času; previsoko so pogledu njegovemu sodbe tvoje; na svoje nasprotnike piha prezirljivo.
5Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6V srcu svojem govori: Ne ganem se, od roda do roda bodem brez nesreče.
6Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
7Kletve polna so usta njegova in zvijač in zatiranja; pod jezikom njegovim je nadloga in krivica.
7Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8Poseda na preži po vaseh, v zakotju ubija nedolžnega, oči njegove prežé na onemoglega.
8Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9V skrivališču preži kakor lev v svojem brlogu, preži, da zgrabi siromaka; že ga prijema ter vleče vstran v mreži svoji.
9Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10Sključi se, potuhne se, in onemogli padajo v krepke kremplje njegove.
10Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11V srcu svojem govori: Pozabil je Bog mogočni, obličje svoje skriva, nikoli ne bo videl tega.
11Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
12Vstani, o GOSPOD! Bog mogočni, dvigni roko svojo, ne pozabi ubogih.
12Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13Zakaj sme brezbožnik zaničevati Boga in v srcu svojem govoriti, da ne boš kaznoval?
13Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14Videl si to; zakaj ti gledaš nadlogo in gorje, da povrneš s svojo roko; brambi tvoji se izroča nesrečni, siroti si ti pomočnik.
14Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15Zdróbi roko brezbožniku in hudobneža krivico kaznuj, dokler je ne najdeš več.
15Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16GOSPOD je Kralj vedno in vekomaj, poginili so pogani z zemlje njegove.
16Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17Hrepenenje krotkih si uslišal, GOSPOD: potolažiš jim srce, nagneš k njim svoje uho,da maščuje siroto in stiskanega, da ju ne straši več človek, ki je iz zemlje.
17De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18da maščuje siroto in stiskanega, da ju ne straši več človek, ki je iz zemlje.
18för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.