¹{Načelniku godbe; na ‚Smrt sinu‘. Psalm Davidov.} Hvalil te bom, GOSPOD, iz vsega srca svojega, pripovedoval vsa čudovita dela tvoja.

¹För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

²Veselil se bom in radoval v tebi, psalme bom prepeval tvojemu imenu, Najvišji.

²Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

³Ker sovražniki moji se umikajo, padajo in ginejo pred obličjem tvojim.

³Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

⁴Zakaj ti si vodil sodbo mojo in pravdo mojo, sedel si na prestolu kot pravičen sodnik;

⁴Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

⁵pokaral si narode, pogubil krivičnika, njih ime si izbrisal na večne čase.

⁵Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

⁶Sovražnikov je konec, razdejani so na veke, njih mesta si uničil, da, njih spomin je izginil.

⁶Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

⁷A GOSPOD stoluje na veke, pripravil je za sodbo prestol svoj.

⁷Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

⁸On bo sodil vesoljni svet v pravičnosti, pravde razsojal narodom po pravici.

⁸Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

⁹GOSPOD bode tudi grad na višini siromaku, grad na višini ob časih stiske.

⁹och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

¹⁰In bodo upali v te, kateri poznajo ime tvoje, ker ne zapustiš njih, ki te iščejo, GOSPOD.

¹⁰Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

¹¹Hvalnice pojte GOSPODU, ki prebiva na Sionu, oznanjujte ljudstvom dela njegova.

¹¹Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

¹²Kajti on, ki maščuje kri v moritvi prelito, se jih je spomnil, ni pozabil vpitja trpinov.

¹²Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

¹³Usmili se me, GOSPOD, ozri se v ponižanje moje od sovražnikov mojih, da me vzdigneš izpred smrtnih vrat:

¹³Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

¹⁴da oznanjam vso slavo tvojo, med vrati hčere sionske se radujem v zveličanju tvojem.

¹⁴Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

¹⁵Pogreznili so se narodi v jamo, ki so jo sami napravili; v mrežo, ki so jo skrito nastavili, se je ujela njih noga.

¹⁵på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

¹⁶Pokazal se je GOSPOD po sodbi, katero je storil: v rok njegovih delo je zapletel brezbožnika. (Pomisleka vredno! Sela.)

¹⁶Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

¹⁷Brezbožniki se morajo obrniti v pekel, vsi narodi, ki so pozabili Boga.

¹⁷HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

¹⁸Kajti siromak ne bode na veke pozabljen, ubožcev upanje ne pogine za večno.

¹⁸DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

¹⁹Vstani, o GOSPOD, da se ne šopiri človek umrljivi, sojeni naj bodo narodi pred obličjem tvojim.V strah jih primi, GOSPOD, spoznajo naj narodi, da so umrjoči. (Sela.)

¹⁹Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

²⁰V strah jih primi, GOSPOD, spoznajo naj narodi, da so umrjoči. (Sela.)

²⁰Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

²¹Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.