1{Načelniku godbe. Psalm Davidov.} GOSPOD mi je zavetje – kako da govorite duši moji: Léti na vašo goro, ptica!
1För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;
2Kajti glej, krivičniki natezajo lok, pšico svojo pokladajo na tetivo, da streljajo v temi na njé, ki so pravega srca.
2ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
3Ko se celo stebri podirajo, kaj naj počne pravični?
3När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»
4GOSPOD je v templju svetosti svoje, GOSPOD, čigar prestol je v nebesih; njegove oči vidijo, njegove trepalnice preiskujejo sinove človeške.
4HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.
5GOSPOD preiskuje pravičnika, brezbožnika pa in siloljubnega sovraži duša njegova.
5HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.
6Dežil bo na brezbožne zanke, ogenj in žveplo in pekoč veter bode njih čaše delež.Kajti pravičen je GOSPOD in ljubi pravičnost; kdor je pošten, bo gledal obličje njegovo.
6Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.
7Kajti pravičen je GOSPOD in ljubi pravičnost; kdor je pošten, bo gledal obličje njegovo.
7Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.