¹{Psalm Asafov.} Bog mogočni, Bog, GOSPOD je govoril in poklical zemljo od vzhoda solnčnega do zahoda.

¹En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

²S Siona, najvišje lepote, se je zasvetil Bog.

²Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

³Pride Bog naš in nikar ne bo molčal; ogenj požirajoč gre pred njim in okrog njega silen vihar.

³Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

⁴Nebesom kliče odzgoraj in zemlji, da sodi ljudstvo svoje:

⁴Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

⁵„Zberite mi svetnike moje, ki so storili zavezo z menoj pri daritvi!“

⁵»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

⁶In nebesa oznanjajo pravičnost njegovo, kajti Bog je sodnik. (Sela.)

⁶Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

⁷Čuj, ljudstvo moje, in govoril bom, o Izrael, in zoper tebe bom pričal! Bog, tvoj Bog sem jaz.

⁷Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

⁸Nočem te grajati zavoljo daritev tvojih, saj žgalne daritve tvoje so vedno pred menoj.

⁸Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

⁹Ni mi treba jemati iz tvoje hiše junca, ne kozličev iz tvojih ograj.

⁹Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

¹⁰Ker moja je vsaka zver v gozdih, živali na tisočerih gorah.

¹⁰ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

¹¹Vso perutnino gorsko poznam, in kar se poja po polju, je v moji oblasti.

¹¹jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

¹²Ko bi bil gladen, ne rekel bi tebi, ker moja je zemlja vesoljna in vse, kar je na njej.

¹²Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

¹³Ali mar jem meso volovsko, ali pijem kozlov kri?

¹³Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

¹⁴Hvalne daritve prinašaj Bogu in Najvišjemu opravljaj obljube svoje.

¹⁴Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

¹⁵In kliči me v dan stiske, rešil te bom, in ti me boš častil.

¹⁵Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

¹⁶Toda krivičniku pravi Bog: Kaj da naštevaš zapovedi moje in jemlješ zavezo mojo v usta svoja?

¹⁶Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

¹⁷Saj ti sovražiš svarjenje in besede moje si vrgel vzad zase.

¹⁷du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

¹⁸Kadar vidiš tatú, se ž njim hitro sprijazniš in s prešeštniki se družiš.

¹⁸Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

¹⁹Usta svoja rabiš za hudo in z jezikom svojim spletaš zvijačo.

¹⁹Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

²⁰Sedé obrekuješ svojega brata, matere svoje sina spravljaš v sramoto.

²⁰Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

²¹To si delal, in ker sem molčal, si menil, da sem prav tebi enak. A karal te bom in vse ti postavil pred oči.

²¹Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

²²Pazite vendar na to vi, ki zabite Boga, da ne zgrabim, in ga ne bode, ki bi rešil.Kdor daruje hvalo, me prav časti, in kdor uravnava pot svojo, mu pokažem zveličanje Božje.

²²I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

²³Kdor daruje hvalo, me prav časti, in kdor uravnava pot svojo, mu pokažem zveličanje Božje.

²³den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»