¹{Psalm Asafov.} Zares, dober je Bog Izraelu, njim, ki so čistega srca.

¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

²Jaz pa – malo da se niso spoteknile noge moje, skoraj nič, da niso izpoddrsnili koraki moji.

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

³Zakaj zavidal sem prevzetnikom, ko sem gledal brezbožnih blagostanje.

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

⁴Ker ni ga trpljenja do njih smrti, poln zdravja je njih život.

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁵Njim se ni truditi kakor drugim smrtnikom, in kakor druge ljudi jih ne tepo nadloge.

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁶Zato jim je ošabnost okrog vratu kot verižica, silovitost jih pokriva kakor obleka.

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁷Oči jim gledajo debele iz polti zalite, v domišljavosti srca prestopajo vse meje.

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁸Rogajo se in hudobno govoré o zatiranju, govoré kot vzvišeni nad vse.

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁹Proti nebu dvigajo usta in kar izreče njih jezik, mora veljati na zemlji.

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

¹⁰Zato hiti za njimi njih ljudstvo, in njih nauke srkajo kot vodo obilo.

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹¹In govoré: Kako naj Bog ve? Ali je pač kaj znanja pri Najvišjem?

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹²Glejte! ti so brezbožni in, vsekdar živeč brez skrbi, kopičijo bogastvo!

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹³Res, zastonj sem čistil srce svoje in v nedolžnosti umival svoje roke,

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹⁴ker sem bil vendarle tepen ves dan, in kazen me je iznova zadela vsako jutro. –

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁵Ako bi bil jaz rekel: Govoril bom istotako, glej, nezvest bi bil rodu tvojih otrok.

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶Tedaj sem premišljal, da bi to razumel, a pretežavno je bilo očem mojim.

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁷Dokler nisem stopil v svetišča Boga mogočnega in zagledal njih konca.

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁸Zares, na polzka tla si jih postavil, treščiš jih, da bodo v podrtine.

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁹Kako so hipoma opustošeni, konec jih je, poginili so v grozah!

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

²⁰So kakor sanje, ko se je zbudil kdo; tako, Gospod, ko se zbudiš, uničiš njih podobo.

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²¹Ko se mi je grenkobe polnilo srce in me je bodlo v ledicah mojih,

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²²tedaj sem bil brezpameten in nisem vedel ničesar, kakor živina sem bil pred teboj.

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²³A vendar sem vedno s teboj, ker si me prijel za desnico mojo.

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²⁴Po svetu svojem me boš vodil in naposled sprejel v slavo.

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁵Kdo bi mi bil v nebesih razen tebe? in če tebe imam, se ne veselim ničesar na zemlji.

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁶Najsi peša meso moje in srce moje – skala srca mojega in delež moj je Bog vekomaj.

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁷Ker glej, kateri so daleč od tebe, poginejo; pokončaš ga, kdorkoli se s prešeštvovanjem izneveri tebi.Jaz pa – dobro mi je, da sem blizu Boga; v Gospoda Jehovo stavim pribežališče svoje, da oznanjam vsa dela tvoja.

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁸Jaz pa – dobro mi je, da sem blizu Boga; v Gospoda Jehovo stavim pribežališče svoje, da oznanjam vsa dela tvoja.

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.