¹{Nauk, Asafov.} Zakaj, o Bog, nas zametaš vedno? zakaj se kadi jeza tvoja zoper čredo paše tvoje?

¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

²Spomni se občine svoje, ki si jo pridobil oddavnaj in odkupil za rod posesti svoje, gore Sionske, ki si na njej prebival!

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

³Prispej k podrtinam večnim! Vse zlo je storil sovražnik v svetišču.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

⁴Rjuli so nasprotniki tvoji sredi zbirališča tvojega, postavili so svoja znamenja za znamenja.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁵Bilo je videti, kakor da vsak dviga kvišku sekiro v goščavi gozdni.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁶In zdaj razbijajo rezbe njegove vse s sekirami in s kladivi.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁷Zažgali so svetišče tvoje, do tal so oskrunili prebivališče tvojega imena.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁸Rekli so v srcu svojem: Ugonobimo jih vse vkup! Požgali so vsa zbirališča Boga mogočnega v deželi.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁹Znamenj naših ne vidimo, ni več proroka, in ni ga med nami, ki bi vedel, doklej –?

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

¹⁰Doklej, o Bog, bo zasramoval stiskalec, večno li bo zaničeval sovražnik ime tvoje?

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹¹Zakaj odtezaš roko svojo in desnico svojo? Potegni jo iz nedrij svojih in naredi konec!

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹²Vendar pa je Bog kralj moj že od nekdaj, ki dela rešitve na zemlji.

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹³Ti si razklal v moči svoji morje, razbil si zmajem glave na vodah.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹⁴Ti si raztreskal leviatanu glave, dal si ga za jed rodu, zverinam puščave.

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁵Ti si odprl studenec in potok, ti si posušil reke neusahljive.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁶Tvoj je dan, tvoja tudi noč, ti si napravil luč njeno in solnce.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁷Ti si določil vse meje zemlji, poletje in zimo napravil si ti.

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁸Spomni se vendar, da je sovražnik sramotil GOSPODA in da ljudstvo nespametno zaničuje ime tvoje.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁹Ne daj tisti zveri duše grlice svoje, krdela ubožcev svojih ne zabi vekomaj.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

²⁰Ozri se na zavezo, ker po kotih dežele je polno bivališč silovitosti.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²¹Ponižanec naj se ne vrne osramočen, ubožec in siromak naj hvalita ime tvoje.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²²Vstani, o Bog; potegni se za pravdo svojo, spomni se zasramovanja, ki ti ga delajo nespametneži vsak dan.Ne pozabi glasu sovražnikov svojih, ropota vzpenjajočih se zoper tebe, ki se vedno vzdiguje kvišku.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²³Ne pozabi glasu sovražnikov svojih, ropota vzpenjajočih se zoper tebe, ki se vedno vzdiguje kvišku.

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.