¹{Načelniku godbe; kakor ‚Ne pogubi!‘ Psalm Asafov in pesem.} Slavimo te, o Bog, slavimo; ker blizu je ime tvoje, čuda tvoja se oznanjajo.

¹För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

²Zakaj „ko pride določeni čas, jaz bom sodil pravično.

²Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

³Raztaja se zemlja in vsi prebivalci njeni – jaz sem utrdil stebre njene“. (Sela.)

³»Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

⁴Govorim prevzetnikom: Nikar se ne ponašajte! in krivičnikom: Ne dvigajte rogov!

⁴Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.

⁵Ne dvigajte visoko rogov svojih, ne govorite drzno s trdim vratom.

⁵Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

⁶Zakaj ne od vzhoda, ne od zahoda, tudi ne od puščave ne pride povišanje.

⁶Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

⁷Marveč Bog je sodnik: tega poniža, onega poviša.

⁷Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

⁸Kajti čaša je v roki GOSPODOVI in se peni od vina, polna je mešanice, in iz nje on naliva: še njeno goščo bodo srkajoč pili vsi krivičniki na zemlji.

⁸nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

⁹Jaz pa bom oznanjal vekomaj, prepeval psalme Bogu Jakobovemu.In vse rogove polomim brezbožnikom; zvišajo pa se naj rogovi pravičnikom.

⁹Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

¹⁰In vse rogove polomim brezbožnikom; zvišajo pa se naj rogovi pravičnikom.

¹⁰Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.

¹¹Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.