¹{Načelniku godbe; na gitit. Psalm Asafov.} Pojte glasno Bogu, moči naši, ukajte Bogu Jakobovemu!

¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

²Zapojte hvalnice in udarite na boben, na citre milozvočne in brenklje!

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

³Zatrobite ob mlaju na rog, ob ščipu, v dan praznika našega!

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

⁴Ker postava je to za Izraela, naredba Boga Jakobovega,

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁵ki je to za pričevanje postavil v Jožefu, ko je šel proti deželi Egiptovski, kjer sem slišal govor neznan.

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁶Odtegnil sem izpod bremena ramo njegovo, roke njegove sem oprostil tovorne košare.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁷Ko si vpil v oni stiski, sem te rešil; odgovoril sem ti izza ogrinjala groma, izkušal sem te pri vodi Meribski. (Sela.)

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁸Čuj, ljudstvo moje, in izpričeval ti bom; o Izrael, da bi me poslušal!

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁹Ne bodi v tebi boga tujega, nikar se ne klanjaj bogu inostrancev!

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

¹⁰Jaz sem GOSPOD, Bog tvoj, ki sem te izpeljal iz dežele Egiptovske: odpri široko usta svoja, in jaz jih napolnim.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹¹Ali ljudstvo moje ni poslušalo glasu mojega in Izrael mi ni bil pokoren.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹²Zatorej sem jih pustil, naj hodijo po srca svojega zakrknjenosti, in hodili so po krivih naklepih svojih.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹³O, ko bi me bilo poslušalo ljudstvo moje, ko bi bil Izrael hodil po mojih potih!

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹⁴Kar mahoma bi bil potlačil njih sovražnike in zoper njih zatiralce bi bil obrnil roko svojo.

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁵Sovražilci GOSPODOVI bi se mu bili vdajali z laskanjem, in njegov čas bi bil trajal večno.In živil bi ga bil s pšenico najboljšo in z medom iz skalovja bi te bil sitil.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁶In živil bi ga bil s pšenico najboljšo in z medom iz skalovja bi te bil sitil.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»