1{Pesem in psalm Asafov.} O Bog, ne molči, ne delaj se gluhega in ne miruj, o Bog mogočni!
1En sång, en psalm av Asaf.
2Zakaj, glej, neprijatelji tvoji ropočejo in sovražilci tvoji dvigajo glave.
2Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3Zoper ljudstvo tvoje kujejo prekanjene naklepe in posvetujejo se zoper varovance tvoje.
3Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4Govoré: Pridite, in potrebimo jih, da ne bodo narod, da se nihče ne spominja več imena Izraelovega.
4Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5Kajti naklep so storili v srcu enih misli; zoper tebe so sklenili zavezo:
5De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6šatori Edomovi in Izmaelci, Moab in Hagarenci,
6Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7Gebal in Amon in Amalek, Filisteja s Tira prebivalci;
7Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8tudi Asirec se jim je pridružil v pomoč so bili sinovom Lotovim. (Sela.)
8Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9Stóri jim kakor Madiancem, kakor Siseru, kakor Jabinu ob potoku Kisonu,
9Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10ki so bili pokončani pri Endoru, postali so zemlje gnoj!
10Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11Naredi njih plemenitnike kakor Oreba in kakor Zeba, kakor Zebaha in Zalmuna vse njih poglavarje.
11dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12Ker so rekli: Vzemimo si v last prebivališča Božja!
12Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13Bog moj, naredi jih kakor prah v vrtincu, kakor pleve pred vetrom!
13eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14Kakor ogenj požiga gozd in kakor plamen, ki popali gore,
14Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15tako jih podi z viharjem svojim in z vrtincem svojim jih preplaši!
15Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16S sramoto napolni njih obličje, da bodo iskali ime tvoje, o GOSPOD!
16förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17Rdečica naj jih oblije in izbegajo naj se za ves čas, sramujejo se naj in poginejo,da spoznajo, da si ti, ki ti je ime Jehova, sam Najvišji nad vesoljno zemljo.
17Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18da spoznajo, da si ti, ki ti je ime Jehova, sam Najvišji nad vesoljno zemljo.
18Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
19Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.