1Hakuna kufondoka kumunhu panyika here? Mazuva ake haana kufanana namazuva omubatiri here?
1Er ikke et menneskes liv på jorden en krigstjeneste, og hans dager som en dagarbeiders dager?
2Somuranda anoshuva mumvuri, Nomubatiri anotarira mubairo wake;
2Lik en træl som higer efter skygge, og lik en dagarbeider som venter på sin lønn,
3Saizvozvo ini ndakapiwa mwedzi isina maturo, Ndakatarirwa usiku bwenjodzi.
3således har jeg fått i eie måneder fulle av nød, og møiefulle netter er falt i min lodd.
4Kana ndovata, ndinoti, Ndichamuka rinhiko? Asi usiku hwakareba; Ndinoramba ndichishanduka-shanduka kusvikira koedza.
4Når jeg legger mig, da sier jeg: Når skal jeg stå op? Og lang blir aftenen, og jeg blir trett av å kaste mig hit og dit inntil morgenlysningen.
5Nyama yangu yakafukidzwa nehonye namavhinga evhu., Ganda rangu rinofunuka, richiputika hurwa.
5Mitt kjøtt er klædd med makk og med skorper som av jord; min hud skrukner og brister.
6Mazuva angu anokunda chirukiso chomuruki pakukurumidza, Anopera ndisine tariro.
6Mine dager farer hurtigere avsted enn en veverskyttel, og de svinner bort uten håp.
7Rangarirai henyu kuti upenyu hwangu imhepo hayo; Ziso rangu harichazooni zvakanaka.
7Kom i hu at mitt liv er et pust! Aldri mere skal mitt øie se noget godt.
8Ziso romunhu unondiona harichazonditaririzve; Meso ako achanditarira, asi handichazovepo.
8Den som nu ser mig, skal ikke mere få øie på mig; når dine øine søker efter mig, er jeg ikke mere.
9Sokupera kwegore nokunyangarika kwaro, Saizvozvo munhu, anoburukira kuSheori, haangazokwirizve.
9En sky blir borte og farer avsted; således er det med den som farer ned til dødsriket - han stiger ikke op derfra,
10Haangazodzokeri kumba kwake, Nenzvimbo yake haingazomuzivi
10han vender ikke mere tilbake til sitt hus, og hans sted kjenner ham ikke lenger.
11Saka handinganyarari nomuromo wangu; Ndichataura pakutambudzika komweya wangu; Ndichanyunyuta neshungu dzangu dzomoyo.
11Så vil da heller ikke jeg legge bånd på min munn; jeg vil tale i min ånds trengsel, jeg vil klage i min sjels bitre smerte.
12Ndiri gungwa kanhi, kana zimhuka regungwa, Zvamunoisa vanondirindira?
12Er jeg et hav eller et havuhyre, siden du setter vakt over mig?
13Kana ndikati, nhovo yangu ichandinyaradza, Mubhedha wangu uchazorodza kunyunyuta
13Når jeg sier: Min seng skal trøste mig, mitt leie skal hjelpe mig å bære min sorg,
14Ipapo mondivhundusa nokurota hope, Mondityisa nezvandinoona;
14da skremmer du mig med drømmer og forferder mig med syner.
15Naizvozvo moyo wangu unotsaura kudzipwa,Nokufa kupfuura mafupa angu awa.
15Derfor foretrekker min sjel å kveles - heller døden enn disse avmagrede ben!
16Ndinosema upenyu hwangu; handidi kurarama nokusingaperi; Ndiregei; nekuti mazuva angu akafanana nokufema.
16Jeg er kjed av dette; jeg lever ikke evindelig; la mig være, for mine dager er et pust.
17Munhu chinyiko, zvamunomukudza, Nokumuda nomoyo wenyu wose,
17Hvad er et menneske, at du gir så meget akt på ham og retter dine tanker på ham,
18Zvamunomushanyira mangwanani ose Nokumuidza nguva dzose?
18at du opsøker ham hver morgen og prøver ham hvert øieblikk?
19Mucharega rinhiko kundicherekedza, Nokundirega kusvikira ndamedza mate angu?
19Hvor lenge skal det vare før du vender dine øine bort fra mig? Vil du ikke slippe mig til jeg får svelget mitt spytt?
20Kana ndichinge ndatadza, ndingakuiteiko imi, mucherekedzi wavanhu? Makandiitireiko chinhu chamunovavarira, Kuti lni ndizviremekedze.
20Har jeg syndet, hvad ondt gjorde jeg da mot dig, du menneskevokter? Hvorfor har du gjort mig til skive for dig, så jeg er mig selv til byrde?
21Munoregereiko kukangamwira kudarika kwangu, nokubvisa kutadza kwangu? Nekuti zvino ndichavata pasi muguruva; Muchanditsvaka zvikuru, asi handichazovepo.
21Og hvorfor tilgir du ikke min brøde og forlater mig min misgjerning? For nu må jeg legge mig i støvet; når du søker mig, er jeg ikke mere.