1Rumbidza Jehovha, mweya wangu; Zvose zviri mukati mangu ngazvirumbidze zita rake dzvene.
1Av David. Min sjel, lov Herren, og alt som i mig er, love hans hellige navn!
2Rumbidza Jehovha, mweya wangu, Urege kukangamwa mikomborero yake;
2Min sjel, lov Herren og glem ikke alle hans velgjerninger!
3Iye, anokangamwira zvakaipa zvako zvose; Anoporesa kurwara kwako kose;
3Han som forlater all din misgjerning, som læger alle dine sykdommer,
4Anodzikunura hupenyu hwako pakuparadzwa; Anokuisa korona younyoro netsitsi;
4han som forløser ditt liv fra graven, som kroner dig med miskunnhet og barmhjertighet,
5Anogutisa moyo wako nezvakanaka; Kuti utsva hwako huvandudzwe segondo.
5han som metter din sjel* med det som godt er, så du blir ung igjen likesom ørnen**. / {* eg. din pryd.} / {** når den skifter sin ham.}
6Jehovha anoita zvinhu zvakarurama, Nokururamisira vose vanomanikidzwa.
6Herren gjør rettferd og rett mot alle undertrykte.
7Akazivisa Mozisi nzira dzake, Navana vaIsiraeri zvaakaita.
7Han kunngjorde sine veier for Moses, sine gjerninger for Israels barn.
8Jehovha anetsitsi nenyasha, Haachimbidziki kutsamwa, ane tsitsi zhinji.
8Herren er barmhjertig og nådig, langmodig og rik på miskunnhet.
9Haangarambi achirwa; Uye haangarambi akatsamwa nokusingaperi.
9Han går ikke alltid i rette og gjemmer ikke på vrede evindelig.
10Haana kutiitira sezvakafanira zvivi zvedu, Kana kutipa mubayiro sezvakafanira zvakaipa zvedu.
10Han gjør ikke med oss efter våre synder og gjengjelder oss ikke efter våre misgjerninger.
11nekuti sokukwirira kokudenga kumusoro, Ndizvo zvakaita kukura kwetsitsi dzake kuna vanomutya.
11For så høi som himmelen er over jorden, er hans miskunnhet mektig over dem som frykter ham.
12Sokuva kure kwamabvazuva namavirira, Saizvozvo akabvisa kudarika kwedu kose kure nesu.
12Så langt som øst er fra vest, lar han våre misgjerninger være langt fra oss.
13Sokunzwira tsitsi kwababa vana vake, Saizvozvo Jehovha anonzwira tsitsi vanomutya.
13Som en far forbarmer sig over sine barn, forbarmer Herren sig over dem som frykter ham.
14Nekuti iye anoziva chatakaitwa nacho, Anorangarira kuti tiri guruva.
14For han vet hvorledes vi er skapt, han kommer i hu at vi er støv.
15Kana ari munhu, mazuva ake akaita souswa; Seruva resango, iye anokura saizvozvo.
15Et menneskes dager er som gresset; som blomsten på marken, således blomstrer han.
16Nekuti imhepo inopfuura pamusoro paro, onei raenda; Nenzvimbo yaro haicharizivi.
16Når vinden farer over ham, er han ikke mere, og hans sted kjenner ham ikke mere.
17Asi tsitsi dzaJehovha dziripo nokusingaperi-peri kuna vanomutya, Nokururama kwake kuvana vavana vavo;
17Men Herrens miskunnhet er fra evighet og inntil evighet over dem som frykter ham, og hans rettferdighet mot barnebarn,
18kuna ivo vanochengeta sungano yake, Nokuna vanorangarira zvaakaraira, kuti vazviite.
18mot dem som holder hans pakt, og dem som kommer hans bud i hu, så de gjør efter dem.
19Jehovha akasimbisa chigaro chake choushe kudenga-denga; Ushe hwake hunobata zvinhu zvose.
19Herren har reist sin trone i himmelen, og hans rike hersker over alle ting.
20Rumbidzai Jehovha, imwi vatumwa vake; imwi mhare dzine simba, munoita zvaakataura, Muchiteerera inzwi reshoko rake.
20Lov Herren, I hans engler, I veldige i makt, som fullbyrder hans ord, idet I adlyder hans ords røst!
21Rumbidzai Jehovha, imwi hondo dzake dzose; imwi vashumiri vake, vanoita zvinomufadza.
21Lov Herren, alle hans hærskarer, I hans tjenere som gjør hans vilje!
22Rumbidzai Jehovha, imwi mabasa ake ose, Panzvimbo dzose dzoumambo hwake; Rumbidza Jehovha, mweya wangu!
22Lov Herren, alle hans gjerninger, på alle steder hvor han hersker! Min sjel, lov Herren!