1Jehovha, imwi makandinzvera, nokundiziva.
1Til sangmesteren; av David; en salme. Herre, du ransaker mig og kjenner mig.
2Munoziva kugara kwangu pasi nokusimuka kwangu, Munonzwisisa kufunga kwangu muri kure.
2Enten jeg sitter, eller jeg står op, da vet du det; du forstår min tanke langt fra.
3Munopepeta kufamba kwangu nokuvata kwangu pasi, Munoziva nzira dzangu dzose.
3Min sti og mitt leie gransker du ut, og du kjenner grant alle mine veier.
4nekuti shoko risati ravapo parurimi rwangu, Tarirai, imwi Jehovha, matoriziva rose.
4For det er ikke et ord på min tunge - se, Herre, du vet det alt sammen.
5Makandikomberedza shure kwangu nemberi, Nokuisa ruoko rwenyu pamusoro pangu.
5Bakfra og forfra omgir du mig, og du legger din hånd på mig.
6Kuziva kwakadai kunondishamisa kwazvo; Zviri kumusoro, handigoni kusvikira kwazviri.
6Å forstå dette er mig for underlig, det er for høit, jeg makter det ikke.
7Ndingaendepiko ndibve pamweya wenyu? Kana ndingatizirepiko ndibve pamberi penyu?
7Hvor skal jeg gå fra din Ånd, og hvor skal jeg fly fra ditt åsyn?
8Kana ndikakwira kudenga muripo; Kana ndikazviwarira nhovo paSheori, tarirai muripowo.
8Farer jeg op til himmelen så er du der, og vil jeg rede mitt leie i dødsriket, se, da er du der.
9Kana ndikabhururuka namapapiro amangwanani, Ndikandogara pamigumo yegungwa;
9Tar jeg morgenrødens vinger, og vil jeg bo ved havets ytterste grense,
10Naipapowo ruoko rwenyu ruchandifambisa, Ruoko rwenyu rworudyi ruchandifambisa,
10så fører også der din hånd mig, og din høire hånd holder mig fast.
11Kana ndikati, Zvirokwazvo, rima richandifukidza, Chiedza chinondikomberedza chichava sousiku;
11Og sier jeg: Mørket skjule mig, og lyset omkring mig bli natt -
12Kunyange rima haringandivanzi kwamuri, Asi usiku hunopenya samasikati; Rima nechiedza zvakafanana.
12så gjør heller ikke mørket det for mørkt for dig, og natten lyser som dagen, mørket er som lyset.
13nekuti imwi makaumba itsvo dzangu; Makandiruka mudumbu ramai vangu.
13For du har skapt mine nyrer, du virket mig i min mors liv.
14Ndichakuvongai; nekuti ndakaitwa nomutowo unotyisa unoshamisa; Mabasa enyu anoshamisa; Mweya wangu unozviziva kwazvo.
14Jeg priser dig fordi jeg er virket på forferdelig underfull vis; underfulle er dine gjerninger, og min sjel kjenner det såre vel.
15mafupa angu akanga asina kuvanzwa kwamuri, Panguva yandakaitwa pakavanda, Pakuumbwa kwangu nenjere panzvimbo dzezasi dzapasi.
15Mine ben var ikke skjult for dig da jeg blev virket i lønndom, da jeg blev kunstig virket i jordens dyp*. / {* d.e. i mors liv.}
16Meso enyu akaona muviri wangu uchigere kukwaniswa,Zvose zvakanga zvakanyorwa murugwaro rwenyu,zuva rimwe nerimwe rokuumbwa kwazvo, Kusati kwava nechimwe chazvo.
16Da jeg bare var foster, så dine øine mig, og i din bok blev de alle opskrevet de dager som blev fastsatt da ikke en av dem var kommet.
17Mirangariro yenyu, Mwari, inodikamwa sei neni! Yakakura sei pakuverengwa kwayo!
17Hvor vektige dine tanker er for mig, Gud, hvor store deres summer!
18Kana ndikaiverenga, ingapfuura jecha pakuwanda; Kana ndichipepuka, ndichinemi.
18Vil jeg telle dem, så er de flere enn sand; jeg våkner op, og jeg er ennu hos dig.
19Dai muchiuraya henyu vakaipa, Mwari; Naizvozvo ibvai kwandiri, imwi vanhu veropa.
19Gud, gid du vilde drepe den ugudelige, og I blodtørstige menn, vik fra mig -
20nekuti vanokutaurirai zvakaipa, Vavengi venyu vanoreva zita renyu pasina.
20de som nevner ditt navn til å fremme onde råd, som bruker det til løgn, dine fiender!
21Ko ini handivengi avo vanokuvengai here, Jehovha? Handine shungu here navanokumukirai?
21Skulde jeg ikke hate dem som hater dig, Herre, og avsky dem som reiser sig imot dig?
22Ndinovavenga nembengo huru; Vava vavengi vangu.
22Jeg hater dem med et fullkomment hat; de er mine fiender.
23Ndinzverei, Mwari, muzive moyo wangu; Ndiidzei, muzive ndangariro dzangu;
23Ransak mig, Gud, og kjenn mitt hjerte! Prøv mig og kjenn mine mangehånde tanker,
24Mutarire kana panenzira yakaipa mandiri, Mundifambise munzira isingaperi.
24og se om jeg er på fortapelsens vei, og led mig på evighetens vei!