¹Zvino zvakaitika vanhu pavaitanga kuwanda pachiso chenyika, vachiberekerwa vanasi­kana,

¹Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem

²kuti vanakomana vaMwari vakaona vakunda vevanhu kuti vakanaka, vakazvitorera vakadzi pakati pavose vavakasarudza.

²sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.

³Zvino Jehovha wakati, Mweya wangu haungagari mumunhu nekusingaperi, nekuti iye inyamawo; asi mazuva ake achava makore zana nemakumi ma­viri.

³Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»

⁴Panguva iyo kwaiva nehamburamakaka panyika, nepashu­rewo, kana vanakomana vaMwari vakapinda kuvakunda vevanhu, ivo vakavaberekera vana. Ndivo vaiva vanhu vane simba vakare, vakange vakakuru­mbira.

⁴Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.

⁵Zvino Jehovha wakaona kuti kuipa kwevanhu kwakakura panyika, nendangariro dzemifungo­yemoyo yavo dzaiva zuva rose.

⁵Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,

⁶Jehovha akazvidemba kuti wakaita munhu panyika, zvikamushungurudza pamoyo wake.

⁶då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

⁷Jeho­vha ndokuti: Ndichaparadza munhu wanda­kasika ndimubvise pachiso chenyika, kubva kunhu kuenda ku­mhuka kusvika kune zvinokambaira, neshiri dzedenga; nekuti ndinozvidemba kuti ndakazviita.

⁷Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»

⁸Asi Nowa wakawana nyasha pamberi paJehovha.

⁸Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.

⁹Ndiyo nhoroondo yedzinza raNowa: Nowa waiva munhu wakarurama, wakaperedzerwa pamazera ake; Nowa wakafamba naMwari.

⁹Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.

¹⁰Nowa ndokubereka vanakomana vatatu, Shemu, naHamu, naJafeti.

¹⁰Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.

¹¹Nyikawo yaiva yakaora pamberi paMwari, nyika yakanga izere nekumani­kidza.

¹¹Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

¹²Mwari ndokuona nyika, zvino tarira, yakaora; nekuti nyama yose yakaodza nzira dzayo panyika.

¹²Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.

¹³Zvino Mwari wakati kuna Nowa, Kupera kwenyama yose kwasvika pamberi pangu; nekuti nyika izere nekumanikidza nekuda kwavo; zvino tarira, ndichavaparadza pamwe nenyika.

¹³Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.

¹⁴Zviitire areka nemuti wemugoferi; uite makamuri mua­reka, uiname mukati nekunze nenamo.

¹⁴Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.

¹⁵Unofanira kuiita nenzira iyi: Kureba kweareka ngakuve makubhiti mazana matatu, kufara kwayo makubhiti makumi mashanu, nekukwi­rira kwayo makubhiti makumi matatu.

¹⁵Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;

¹⁶Buri uchariita paareka; uripedze kana kwasara kubhiti rimwe kubva kumusoro; nemusuwo weareka uuise parutivi rwayo; uiite ine dzimba nhatu, mupanda woku­tanga, nowechipiri, nowechitatu.

¹⁶en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

¹⁷Zvino tarira, ini ndinouyisa panyika mvura zhi­nji, kuzoparadze zvipenyu zvose zvine mweya weupenyu, kubva pasi pedenga; zvose zviri panyika zvichafa.

¹⁷Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.

¹⁸Asi ndichagadza sungano yangu newe; uye unofa­nira kupinda muareka, iwe nevanako­mana vako, nemukadzi wako, nevakadzi vevanakomana vako pamwe newe.

¹⁸Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.

¹⁹Napazvipenyu zvose, nepanyama yose uise muareka zviviri zviviri zvemarudzi ose, kuti zvirarame pamwechete newe; zvichzva mukono nehadzi.

¹⁹Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.

²⁰Pashiri nemarudzi adzo, nezvipfuwo namarudzi azvo, nezvinokambaira zvepasi zvose ne­marudzi azvo, zvichauya kwauri zviviri zviviri zvamarudzi ose, uzvichengete zviri zvipenyu.

²⁰Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.

²¹Iwe utore marudzi ose ezvoku­dya zvinodyiwa, uzviunganidzire kwauri; kuti zvive chikafu chako nechazvo.

²¹Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.

²²Nowa akaita saizvozvo; se­zvose zvaakarairwa naMwari, wakaita saizvozvo.

²²Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.