1Ipapo Jobho akapindura, akati,
1Därefter tog Job till orda och sade:
2Ndatonzwa hangu mashoko mazhinji akadai; imwi mose muri vanyaradzi pasina.
2Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3Ko mashoko asina maturo achapera here? Chinyiko chinokugombedzera kupindura?
3Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4Neniwo ndaigona kutaura semi; Kana mweya yenyu yaiva panzvimbo yomweya wangu, Ndaigonawo kubatanidza mashoko pamusoro penyu, Ndaikudzungudzirai musoro wangu.
4Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5Asi ndingadai ndaikusimbisai nomuromo wangu, Nokuvaraidza kwemiromo yangu kwaitapudza marwadzo enyu.
5Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6Kunyange ndichitaura hangu, kuchema kwangu hakuremudzwi; Kunyange ndikarega hangu, ndinotapudzirwa neiko?
6Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7Asi zvino iye andinetsa, imwi maparadza mhuri yangu yose.
7Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8imwi makandibata nesimba, ndizvo zvinondipupurira; Kuonda kwangu kunondimukira, Kunondipupurira zvakaipa pachena.
8Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9Iye akandibvarura pakutsamwa kwake, akandivenga; Akarumanya meno ake pamusoro pangu; Mudzivisi wangu anondiwetsera meso ake.
9I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10Vakandishamisira miromo yavo Vakandirova padama, vachindituka, Vanoungana kuzorwa neni.
10Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11Mwari anondiisa kuna vasakarurama; Anondikanda pamaoko avakaipa.
11Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12Ndakanga ndichizorora hangu, iye akandivhuna; Zvirokwazvo akandibata nomumutsipa, akandiputsanya; Akandiita chiposherwa chake.
12Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13Miseve yake inondikomba kumativi ose; Anopamura itsvo dzangu, asinganzwiri nyasha; Anodururira nduru yangu pasi.
13från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14Anondikoromora nokukoromora-koromora; Anomhanyira kwandiri semhare.
14Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15Ndakasonera masaga paganda rangu, Ndakaradzika runyanga rwangu muguruva.
15Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16Chiso changu chatsvuka nokuchema. Mumvuri worufu uri pamafungiro ameso angu.
16Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17Kunyange maoko angu asingadi hawo kuparadza, Nokunyengetera kwangu kwakanaka hako.
17Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18Iwe nyika, rega hako kufukidza ropa rangu; Kuchema kwangu ngakushaiwe nzvimbo yokuzorora.
18Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19Nazvino, tarirai, chapupu changu chiri kudenga, Iye, anondipupurira zvakanaka, ari kumusoro.
19Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20Shamwari dzangu dzinondishora, Asi ziso rangu rinodurura misodzi yangu pamberi paMwari.
20Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21Kuti aruramisire munhu pamberi paMwari, NoMwanakomana womunhu pamberi powokwake.
21Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22nekuti kana makore mashoma apfuura, Ndichafamba nenzira yandisingazodzokizve nayo.
22Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.