1Mweya wangu wapera, mazuva angu adzima, Hwiro hunondimirira.
1Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2Zvirokwazvo, vanondiseka vaneni; Ziso rangu rinoramba richiona kutsamwa kwavo.
2Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3Zvino ndipikirei, muve rubatso rwangu kwamuri; Ndianiko achabatana maoko neni?
3Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4nekuti makavanzira moyo yavo kunzwisisa; Naizvozvo hamungavakudzi.
4Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5Iye, anokwirira shamwari dzake kuti dzitapwe, Meso avana vake achapera.
5Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6Iye akandiita shumo pakati pavanhu; Ndinosemwa pachena.
6Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7Ziso rangu harichaoni nemhaka yokuchema, Mitezo yangu yose yafanana nomumvuri.
7Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8Vanhu vakarurama vachakanuka nazvo, Asine mhaka achamukira vasingadi Mwari.
8De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9Kunyange zvakadaro wakarurama acharambira panzira yake, Uye ana maoko akanaka acharamba achisimba.
9Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10Asi imwi mose dzokai, muuye zvino; nekuti handingawani munhu akangwara pakati penyu.
10Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11Mazuva angu apfuura, zvandaivavarira zvakona, Iyo mifungo yomoyo wangu.
11Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12Vanoisa rima pachinambo chechiedza; chiedza chiri pedo pamberi perima.
12Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13Kana ndine tariro, Sheori ndiyo imba yangu; Ndakawadza nhovo yangu murima;
13Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
14Ndakati kuhwiro, Ndiwe baba vangu; Nokuhonye, Ndiwe mai vangu nehanzvadzi yangu;
14till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15Zvino tariro yangu iripiko? Kana iri tariro yangu, ndianiko angaiona?
15Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
16Ichaburukira kumazariro eSheori, Kana zororo yavapo paguruva.
16Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.