1Ipapo Jobho akapindura, akati,
1Därefter tog Job till orda och sade:
2Muchatambudza mweya wangu kusvikira rinhiko, Nokundipwanya namashoko enyu here?
2Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3Makandituka zvino kagumi; Hamunyari zvamakanditsungirira.
3Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4Kana ndichinge ndatadza hangu, Kutadza kwangu kuchagara neni.
4Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5Kana imwi muchida kwazvo kuzvikudza pamusoro pangu, Nokundipa mhosva muchiti ndakatukwa;
5Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6Zivai zvino kuti ndiye Mwari asina kundiruramisa, Akandikomberedza nomumbure wake;
6så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7Tarirai ndinochema ndichiti, Ndakaitirwa zvakaipa! Asi handinzwiki; Ndinochema kuti ndibatsirwe, asi handiruramisirwi.
7Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8Akadzivira nzira yangu, kuti ndirege kupfuura; Akaisa rima panzira dzangu.
8Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9Wakandibvisira kurumbidzwa kwangu, Nokunditorera korona yangu pamusoro wangu.
9Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10Akandiputsa kumativi ose, ndakaparadzwa; Akadzura tariro yangu somuti.
10Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11Akandimutsirawo kutsamwa kwake, Akati ndiri mumwe wavadzivisi vake.
11Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12Hondo dzake dzinondiunganira, dzinozvigadzirira nzira kurwa neni. Dzinokomberedza tende rangu nemisasa yadzo.
12Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13Akaisa hama dzangu kure neni, Vazikamwi vangu vava savatorwa chose kwandiri.
13Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14Hama dzangu dzandinyengera, Shamwari dzangu, dzaindiziva, dzakandikangamwa.
14Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15Vanogara mumba mangu, navarandakadzi vangu vanoti ndiri mubvakure; Vanondiona vachiti ndiri mweni.
15Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16Ndinodana muranda wangu, asi haandipinduri, Kunyange ndichimunyengetera nomuromo wangu.
16Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17Kufema kwangu kunosemesa mukadzi wangu, Ndinonyangadza vana vamai vangu.
17Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18Kunyange navana vaduku vanondishorawo; Kana ndichisimuka, vanondipopotera.
18Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19Shamwari dzangu dzose dzaindiziva, dzinondinzvenga, Vose vandaida vandifuratira.
19Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20Pfupa rangu rinonamatira ganda rangu nenyama yangu, Ndasiirwa ganda rameno angu.
20Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21Ndinzwirei tsitsi, ndinzwirei tsitsi, imwi shamwari dzangu; nekuti ruoko rwaMwari rwandibata.
21Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22Munonditambudzireiko saMwari, Musingaguti nenyama yangu?
22Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23Haiwa, dai mashoko angu ainyorwa zvino, Haiwa, dai ainyorwa nokudhindwa pabhuku.
23Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24Dai aitemwa nepeni yedare nomutobvu Aitemwa padombo nokusingaperi.
24ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25Asi ndinoziva kuti Mudzikunuri wangu unorarama, Uye kuti pakupedzisira uchasimuka paguruva;
25Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26Kana ganda rangu raparadzwa pandiri saizvozvo, uye panyama yangu ndichaona Mwari.
26Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27Ndichazvionera; uye meso angu achaona iye, kwete mumwe; itsvo dzangu dzapera mukati mangu.
27Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28Kana muchiti, Tichamutambudza sei! Mudzi wemhosva zvauri mukati make!
28Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29Ityai munondo, nekuti kutsamwa kucharohwa nomunondo, Kuti muzive kuti kutonga kuripo.
29då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.