¹Zvino Jobho akapfuurazve namashoko ake, akati,

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²Haiwa, dai ndaiita hangu sapamwedzi yakare, Sapamazuva andairindwa naMwari;

²Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

³Panguva iyo mwenje wake waivhenekera pamusoro wangu, Ndaifamba ndichivhenekerwa parima nechiedza chake;

³då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

⁴Sezvandakanga ndakaita pamazuva okusimba kwangu, Panguva iyo hushamwari hwaMwari huchiri patende rangu;

⁴Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

⁵Panguva iyo waMasimbaose achiri neni, Navana vangu vachakandipoteredza;

⁵då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

⁶Panguva iyo pandaitsika paisukwa nomukaka wakafa, Uye dombo raindidururira nzizi dzamafuta!

⁶då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

⁷Panguva yandaibuda kusuwo reguta, Panguva yandaigadzira chigaro changu padare,

⁷När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

⁸Majaya akati achindiona aivanda, Navatana vaisimuka vakaramba vamire;

⁸då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

⁹Machinda ainyarara pakutaura kwawo, Aifumbira miromo yawo;

⁹Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

¹⁰manzwi avakuru ainyarara, Ndimi dzavo dzainamatira mumikamwa yavo.

¹⁰furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

¹¹nekuti nzeve yakati ichindinzwa, ndokundiropafadza; Ziso rakati richindiona, ndokundipupurira zvakanaka.

¹¹Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

¹²Nekuti ndairwira varombo vaichema, Nenhererawo, nowaishaiwa mubatsiri.

¹²ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

¹³Ropafadzo yowotandadza yakawira pamusoro pangu, uye ndakaita moyo wechirikadzi uimbe nomufaro.

¹³Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

¹⁴Ini ndaifuka kururama, naiko kwaindifukidza; Kururama kwangu kwaiva senguvo nekorona.

¹⁴I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

¹⁵Ndaiva meso amapofu, Netsoka dzemhetamakumbo.

¹⁵Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

¹⁶Ndaiva baba vavaishaiwa; Ndainzvera mhaka yowandakanga ndisingazivi.

¹⁶Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

¹⁷Ndaivhuna meno avasina kururama, Nokubvuta chaakanga auraya mumeno ake.

¹⁷Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

¹⁸Panguva iyo ndakati, Ndichafira mudendere rangu, Ndichawanza mazuva angu aite sejecha,

¹⁸Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

¹⁹Mudzi wangu wakatandavarira kusvikira kumvura, Dova rinovata usiku hwose padavi rangu.

¹⁹Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

²⁰Kukudzwa kwangu kunoramba kuri kutsva, Uta hwangu hunoramba uchivandudzwa muruoko rwangu.

²⁰Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

²¹Vanhu vainditeerera nokundimirira, Vainyarara kana ndichivaraira.

²¹Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

²²Havazaitaurazve kana ini ndareva mashoko angu; Kutaura kwangu kwakadonhera pamusoro pavo.

²²Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

²³Vaindimirira somunhu anomirira mvura; Vaishamisa miromo yavo sevanoshamira mvura yokupedzisira.

²³De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

²⁴Ndaivasekerera kana vasingatsungi; Havana kudzima chiedza chechiso changu.

²⁴När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

²⁵Ndaivasanangurira nzira yavo, ndikagara sashe wavo, Ndaigara samambo pahondo, Somunhu anonyaradza vanochema.

²⁵Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.