1Erihu akapfuurawo, akati,
1Vidare sade Elihu:
2Nditenderei henyu zvishoma, ndikuratidzei; nekuti ndichine zvimwe zvandinoda kutaura pamusoro paMwari.
2Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3Ndichatora zivo yangu kure, Ndicharatidza kuti Muiti wangu akarurama.
3Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4nekuti zvirokwazvo, mashoko angu haane nhema; Mumwe akakwana pazivo unemi.
4Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5Tarirai, Mwari ane simba, asi haashori munhu; imhare pasimba renjere.
5Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6Haachengeti upenyu hwevakaipa; Asi anoruramisira vanotambudzika.
6Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7Haaregi kutarira vakarurama nameso ake; Asi anovagarisa pachigaro choushe pamwechete namadzimambo, Anovagarisa nokusingaperi, vachikudzwa.
7Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8Asi kana vachinge vasungwa namaketani, Kana kubatwa namabote okutambudzika;
8Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9Ipapo unovazivisa mabasa avo, Nokudarika kwavo, kuti vakafamba vachizvikudza.
9så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10Unodziurawo nzeve dzavo vanzwe kuraira kwake, Unovaraira kuti vadzoke pazvakaipa zvavo.
10han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11Kana vakamunzwa nokumushumira, Vachapedzisa mazuva avo vachifara, Namakore avo vari pane zvinofadza.
11Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12Asi kana vakaramba kuteerera, vachapera nomunondo, Vachafa vasina zivo.
12Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13Asi vasingadi Mwari pamoyo vanozviunganidzira kutsamwa; Havaridzi mhere kuti vabatsirwe kana achivasunga.
13Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14Vanofa vachiri vaduku, Hupenyu hwavo hunopera sohwavasina kururama.
14deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15Anorwira anotambudzika pakutambudzika kwake, Unodziura nzeve dzavo pakumanikidzwa kwavo.
15Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16Zvirokwazvo, akanga achida kukubvisai panjodzi Kukusvitsai panzvimbo yakafara, pasina kumanikana; Kuti zvinoiswa patafura yenyu zvive zvizere namafuta.
16Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17Asi imwi muzere nokutonga vakaipa; Kutonga nokururamisira zvinokubatai.
17Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18nekuti chenjerai kuti kutsamwa kurege kukusvitsai pakudadira; ukuru bwedzikunuro hurege kukutsausai.
18Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19Ko fuma yenyu ingaringana, kuti murege kutambudzika here, Uye simba renyu rose-rose here?
19Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20Musashuva usiku apo ndudzi dzinobviswa panzvimbo yadzo.
20Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21Chenjerai, regai kurangarira zvakaipa; nekuti ndizvo zvamakasanangura kupfuura kutambudzika.
21Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22Tarirai, Mwari anoita zvinhu zvikuru nesimba rake; Ndianiko mudzidzisi wakafanana naye?
22Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23Ndianiko akamuraira nzira yake? Kana ndianiko angati, Makaita zvisina kururama here?
23Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24Rangarirai, kuti murumbidze basa rake, Rakaimbwa navanhu.
24Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25Vanhu vose vakaritarira; Vanhu vanoriona vari kure.
25och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26Tarirai, Mwari mukuru; asi isu hatimuzivi; Kuwanda kwamakore ake hakunganzverwi.
26Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27nekuti anokwevera kumusoro madonhedza emvura, Anoshanduka mvura inonaya ichibva pamwando wawo;
27Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28Inodururwa namakore Ichidonhera yawanda pamusoro pavanhu.
28skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29Ko kuno munhu anganzwisisa kudhadhanurwa kwamakore, Nokutinhira kwetende rake here?
29Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30Tarirai, unodhadhanura chiedza chake kunhivi dzake dzose; Unofukidza pasi pegungwa.
30Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31nekuti naizvozvi anotonga ndudzi dzavanhu; Anovapa zvokudya zvizhinji.
31Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32Anofukidza maoko ake nemheni; Nokuiraira kuti irove payakaratidzwa.
32I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33Mubvumo wayo unomuzivisa, Nemombewo dzinonzwa kuti unouya.
33Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.