¹Hakuna kufondoka kumunhu panyika here? Mazuva ake haana kufanana namazuva omubatiri here?

¹En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

²Somuranda anoshuva mumvuri, Nomubatiri anotarira mubairo wake;

²Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

³Saizvozvo ini ndakapiwa mwedzi isina maturo, Ndakatarirwa usiku bwenjodzi.

³Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

⁴Kana ndovata, ndinoti, Ndichamuka rinhiko? Asi usiku hwakareba; Ndinoramba ndichishanduka-shanduka kusvikira koedza.

⁴Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

⁵Nyama yangu yakafukidzwa nehonye namavhinga evhu., Ganda rangu rinofunuka, richiputika hurwa.

⁵Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.

⁶Mazuva angu anokunda chirukiso chomuruki pakukurumidza, Anopera ndisine tariro.

⁶Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.

⁷Rangarirai henyu kuti upenyu hwangu imhepo hayo; Ziso rangu harichazooni zvakanaka.

⁷Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

⁸Ziso romunhu unondiona harichazonditaririzve; Meso ako achanditarira, asi handichazovepo.

⁸Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

⁹Sokupera kwegore nokunyangarika kwaro, Saizvozvo munhu, anoburukira kuSheori, haangazokwirizve.

⁹Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån.

¹⁰Haangazodzokeri kumba kwake, Nenzvimbo yake haingazomuzivi

¹⁰Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.

¹¹Saka handinganyarari nomuromo wangu; Ndichataura pakutambudzika komweya wangu; Ndichanyunyuta neshungu dzangu dzomoyo.

¹¹Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.

¹²Ndiri gungwa kanhi, kana zimhuka regungwa, Zvamunoisa vanondirindira?

¹²Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?

¹³Kana ndikati, nhovo yangu ichandinyaradza, Mubhedha wangu uchazorodza kunyunyuta

¹³När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

¹⁴Ipapo mondivhundusa nokurota hope, Mondityisa nezvandinoona;

¹⁴då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.

¹⁵Naizvozvo moyo wangu unotsaura kudzipwa,Nokufa kupfuura mafupa angu awa.

¹⁵Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!

¹⁶Ndinosema upenyu hwangu; handidi kurarama nokusingaperi; Ndiregei; nekuti mazuva angu akafanana nokufema.

¹⁶Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

¹⁷Munhu chinyiko, zvamunomukudza, Nokumuda nomoyo wenyu wose,

¹⁷Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

¹⁸Zvamunomushanyira mangwanani ose Nokumuidza nguva dzose?

¹⁸synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

¹⁹Mucharega rinhiko kundicherekedza, Nokundirega kusvikira ndamedza mate angu?

¹⁹Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?

²⁰Kana ndichinge ndatadza, ndingakuiteiko imi, mucherekedzi wavanhu? Makandiitireiko chinhu chamunovavarira, Kuti lni ndizviremekedze.

²⁰Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?

²¹Munoregereiko kukangamwira kudarika kwangu, nokubvisa kutadza kwangu? Nekuti zvino ndichavata pasi muguruva; Muchanditsvaka zvikuru, asi handichazovepo.

²¹Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.