¹Mwanakomana wangu, teerera uchenjeri hwangu; Rerekera nzeve yako inzwe njere dzangu;

¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

²Kuti ugare wakabata kungwara, Nemiromo yako ichengete zivo.

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

³nekuti miromo yomukadzi wokumwe inodonha huchi; Muromo wake unotedza kupfuura mafuta;

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

⁴Asi pakupedzisira unovava segavakava; Unopinza somunondo une nhivi mbiri dzinocheka.

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁵Tsoka dzake dzinoburukira kurufu; Nhambwe dzake dzinovavarira kuhwiro;

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁶Gwara roupenyu, rakati chechetere, haariwani, Nzira dzake dzinotsauka, iye asingazvizivi.

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁷Saka imi, vanakomana vangu, nditeererei; Regai kutsauka pamashoko omuromo wangu.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁸Nzira yako ngaive kure naye, Usaswedera pamukova weimba yake.

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁹Kuti urege kupa vamwe kunaka kohujaya hwako, Namakore ako kuno anomoyo mukukutu;

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

¹⁰Kuti vatorwa varege kugutswa nefuma yako, Nezvibereko zvokutambura kwako zviende kumba komweni.

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹¹Iwe ugochema pakupedzisira kwako, Kana nyama yako nomuviri wako zvaparadzwa,

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹²Uchiti, Ndakavengereiko kurairirwa, moyo wangu wakashorerei kurairwa?

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹³Ndakaregereiko kuteerera inzwi ravadzidzisi vangu, Nokusarerekera nzeve yangu kuna vaindiraira?

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹⁴Ndakanga ndapinda pane zvakaipa zvose, Pakati pechaunga neungano.

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁵Imwa mvura padziva rako chairo, Nemvura inoyerera patsime rako chairo.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁶Ko matsime ako anofanira kuparadzirwa here, Nzizi dzemvura dziyerere munzira dzomumusha here?

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁷Ngazvive zvako woga, Zvisava zvavatorwa pamwechete newe.

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁸Tsime rako ngariropafadzwe; Ufarire mukadzi wohujaya hwako.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁹Sehadzi yenondo yakanaka, nehadzi yengururu inofadza; Mazamu ake ngaakufadze nguva dzose; Ugare uchigutiswa norudo rwake.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

²⁰nekuti iwe, mwanakomana wangu, uchagutsirweiko nomukadzi wokumwe, Uchambundikireiko chipfuva chomweni?

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²¹nekuti nzira dzomunhu dziri pamberi paJehovha; Ndiye anoyera makwara ake ose.

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²²Zvivi zvake zvichabata muiti wazvo, Achabatwa namabote ezvivi zvake.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²³Achafa nokushaiwa kurairirwa; Achatsauka noukuru hwoupenzi hwake.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.