1Ko Uchenjeri hahudanidziri here? Nenjere hadzibudisi manzwi adzo here?
1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2Pamusoro pemitunhu panzira, Pamharadzano dzenzira, ndipo pahumire;
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3Parutivi rwamasuwo, panopindwa paguta, Pavanopinda pamikova, ndipo pahunodanidzira; huchiti,
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4Ndinodanidzira kwamuri, imwi varume, Inzwi rangu rinodana vanakomana vavanhu.
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5nzwisisai uchenjeri, imwi vasina mano; imwi mapenzi, ivai nomoyo une njere.
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6Inzwai, nekuti ndichataura zvinhu zvakaisvonaka; nekuti miromo yangu ichashamira zvinhu zvakarurama.
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7nekuti muromo wangu unobudisa zvokwadi; Chinhu chakaipa chinonyangadza pamiromo yangu.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8Mashoko ose omuromo wangu akarurama; Hakuna chinhu chakakombama kana chisakarurama maari;
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9Zvose zviri pachena kuno anenjere; Zvakarurama kuna ivo vakawana zivo.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10Gamuchirai kuraira kwangu, murege kugamuchira sirivha; Nezivo, kupfuura ndarama yakasarurwa.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11nekuti uchenjeri hwakanaka kupfuura korari; Zvose zvinodikamwa nomunhu hazvingaenzaniswi nahwo.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12Ini uchenjeri ndakaita kungwara imba yangu, Ndinowana zivo namano akarurama.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13Kutya Jehovha ndiko kuvenga zvakaipa; Kuzvikudza namanyawi nenzira yakaipa, Nomuromo unonyengedzera, ndinozvivenga.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14Ndine zano rakanaka nokubata kwakakwana; Ndini kuchenjera; ndine simba.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15Madzimambo anobata ushe neni, Vabati vanotonga vanhu neni.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16Madzishe anofambisa ushe neni, Navakuru, ivo vatongi vose vapasi.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17Ndinoda vanondida; Vanonditsvaka nomoyo wose vachandiwana.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18fuma nokukudzwa zvineni, Zvinokosha zvakaisvonaka nokururama.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19Zvibereko zvangu zvakanaka kupfuura ndarama, kunyange ndarama yakaisvonaka; Zvandinowana zvinopfuura sirivha yakasarurwa.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20Ndinofamba nenzira yokururama, Mukati mamakwara okururamisa;
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21Kuti ndigarise nhaka vanondida, Ndizadze zvivigiro zvefuma yavo.
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22Jehovha ndakava wake, ndakava kuvamba kwenzira yake, Kutangira mabasa ake akare.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23Ini ndakamiswa kubva pakusingaperi, kubva pakutanga, Pasi pasati pasikwa.
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24Makungwa asati avapo, ini ndakaberekwa; Pasina matsime ane mvura zhinji.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25Makomo asati anyudzwa, Zvikomo zvisipo, ini ndakaberekwa;
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26Iye asati aumba pasi namapani, Kana guruva rokutanga renyika.
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27Panguva yaakagadzira kudenga-denga, ndakanga ndiripo; Pakuisa kwake denderedzwa pamusoro pamakungwa;
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28Panguva yaakasimbisa denga rose kumusoro, Pakusimba kwamatsime amakungwa;
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29Panguva yaakaitira gungwa miganho yaro, Kuti mvura irege kudarika murayiro wake, Pakutara kwake nheyo dzapasi;
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30Nenguva iyo ndaiva naye, ndiri mhizha; Ndaimufadza zuva rimwe nerimwe, Ndichitamba pamberi pake nguva dzose,
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31Ndichitamba panyika yake, Ndichifadzwa navanakomana vavanhu.
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32Saka zvino vanakomana vangu, nditeererei; nekuti vanochengeta nzira dzangu vakaropafadzwa.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33Inzwai kurairira muve vakachenjera, Regai kukuramba.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34Munhu, anondinzwa, akaropafadzwa, Anorinda zuva rimwe nerimwe pamasuwo angu, Anomira pazvivivo zvemikova yangu.
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35nekuti andiwana, awana hupenyu, Achapiwa nyasha naJehovha.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36Asi anondishaiwa, anotadzira mweya wake;
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.