¹Uchenjeri hwakavaka imba yahwo; Hwakaveza mbiru dzahwo nomwe;

¹Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

²Hwakabaya zvipfuwo zvahwo; Hwakavhenganisa waini yahwo; Hwakagadzirawo tafura yahwo.

²Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

³Hwakatuma varandakadzi vahwo; hunodanidzira pamitunhu yeguta, huchiti,

³Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

⁴Asina mano ngaatsaukire muno; Asina njere, hunoti kwaari,

⁴»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

⁵Uyai mudye chingwa changu, Mumwe waini yandakavhenganisa.

⁵»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

⁶Regai kusasvinuka murarame; Mufambe nenzira yenjere.

⁶Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

⁷Munhu, anoraira mudadiri anozvitsvakira kunyadziswa; Anotuka munhu wakaipa achasvibiswa.

⁷(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

⁸Usaraira mudadiri, kuti arege kukuvenga; Raira munhu wakachenjera, iye achakuda.

⁸Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

⁹Ipa wakachenjera dzidzo, ipapo iye achawedzerwa huchenjeri; Dzidzisa wakarurama, ipapo iye achawedzerwa zivo.

⁹Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

¹⁰Kuvamba kouchenjeri ndiko kutya Iehovha., Kuziva Mutsvene ndidzo njere.

¹⁰HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

¹¹nekuti neni mazuva ako achaitwa mazhinji, Makore oupenyu hwako achawedzerwa.

¹¹Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

¹²Kana wakachenjera, iwe, wakazvichenjerera hako; Kana uri mudadiri, iwe woga uchava nemhosva yazvo.

¹²Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

¹³Mukadzi benzi anopupira; Haana mano, haazivi chinhu.

¹³En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

¹⁴Anogara pamukova weimba yake, Pachigaro pamitunhu yeguta.

¹⁴Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

¹⁵Kuti adanidzire kuna vanopfuura napo, Ivo vanorurama nenzira dzavo, achiti,

¹⁵för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

¹⁶Ani naani asina mano, ngaatsaukire muno; Asine njere, mukadzi anoti kwaari,

¹⁶»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

¹⁷Mvura yabiwa inozipa, Chingwa chinodyiwa pakavanda chinonaka.

¹⁷»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

¹⁸Asi haazivi kuti vanopindamo vanofa; Kuti vakakokerwa naye vari mukati-kati meSheori.

¹⁸han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----