1Inzwai munyengetero wangu, Jehovha, Kuchema kwangu ngakusvikire kwamuri.
1Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2Regai kundivanzira chiso chenyu pazuva rokutambudzika kwangu; Rerekerai nzeve yenyu kwandiri; Pazuva rokudana kwangu kurumidzai kundipindura.
2HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3nekuti mazuva angu anopera soutsi, mafupa angu anotsva sechitsa.
3Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4Moyo wangu warohwa souswa, waoma, nekuti ndinokangamwa kudya zvokudya zvangu.
4Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5Nokuda kwenzwi rokugomera kwangu mafupa angu anonamatira nyama yangu.
5Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6Ndafanana nehukurwizi yomurenje; Ndava sezizi romumatongo.
6För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7Handivati, ndafanana Neshiri iri yoga pamusoro pedenga reimba.
7Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8Vavengi vangu vanondituka zuva rose; Avo vanondipengera vanonditukisa kwazvo.
8Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9Nekuti ndakadya madota sezvokudya, Ndikavhenganisa zvokumwa zvangu nemisodzi.
9Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10Nokuda kwehasha dzenyu nokutsamwa kwenyu; nekuti makandisimudza mukandirasha.
10Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11Mazuva angu akafanana nomumvuri wareba; Ndaoma souswa.
11för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12Asi imwi Jehovha, muchavapo nokusingaperi; Marudzi namarudzi achakurangarirai.
12Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13Imwi muchasimuka, mukanzwira Ziyoni tsitsi; nekuti nguva yavapo yokurinzwira tsitsi, zvirokwazvo, nguva, yakatarwa, yasvika.
13Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14Nekuti varanda venyu vanofarira mabwe aro, Vanonzwira tsitsi guruva raro.
14Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15Naizvozvo vahedheni vachatya zita raJehovha, Namadzimambo ose apasi kubwinya kwenyu;
15Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16Jehovha zvaakavaka Ziyoni, Akaonekwa nokubwinya kwake;
16Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17Akava nehanya nomunyengetero wavakakamurwa, Akasazvidza munyengetero wavo.
17när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18Izvi zvichanyorerwa rudzi runozouya; Vanhu, vachazosikwa, vacharumbidza Jehovha.
18när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19Nekuti wakatarira pasi ari panzvimbo yake tsvene yakakwirira; Jehovha akacherekedza nyika ari kudenga;
19Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20Kuti anzwe kugomera komusungwa; Kuti asunungure vakatemerwa rufu;
20att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21Kuti vanhu vaparidze zita raJehovha paZiyoni, Nokurumbidzwa kwake paJerusaremu;
21för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22Kana marudzi avanhu aungana, Noushe huzhinji, kuti vashumire Jehovha.
22på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23Wakatapudza simba rangu panzira; Wakafupisa mazuva angu.
23när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24Ndakati, Mwari wangu, regai kundibvisa mazuva angu achigere kusvika; Makore enyu anosvika kumarudzi namarudzi.
24Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25Makateya nyika kare-kare; Nedenga rose ibasa ramaoko enyu.
25Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26Zvichaparara izvo, asi imwi muchagara muripo; Zvirokwazvo, izvozvo zvose zvichasakara senguvo; Muchazvishandura sechisimiro, zvikashanduka;
26I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27Asi imwi hamushanduki, Makore enyu haangavi nomugumo.
27de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28Vana vavaranda venyu vachagara varipo, Navana vavo vachasimbiswa pamberi penyu.
28Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
29Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.