1Rumbidza Jehovha, mweya wangu; Zvose zviri mukati mangu ngazvirumbidze zita rake dzvene.
1Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
2Rumbidza Jehovha, mweya wangu, Urege kukangamwa mikomborero yake;
2Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
3Iye, anokangamwira zvakaipa zvako zvose; Anoporesa kurwara kwako kose;
3han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
4Anodzikunura hupenyu hwako pakuparadzwa; Anokuisa korona younyoro netsitsi;
4han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5Anogutisa moyo wako nezvakanaka; Kuti utsva hwako huvandudzwe segondo.
5han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
6Jehovha anoita zvinhu zvakarurama, Nokururamisira vose vanomanikidzwa.
6HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7Akazivisa Mozisi nzira dzake, Navana vaIsiraeri zvaakaita.
7Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
8Jehovha anetsitsi nenyasha, Haachimbidziki kutsamwa, ane tsitsi zhinji.
8Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
9Haangarambi achirwa; Uye haangarambi akatsamwa nokusingaperi.
9Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
10Haana kutiitira sezvakafanira zvivi zvedu, Kana kutipa mubayiro sezvakafanira zvakaipa zvedu.
10Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
11nekuti sokukwirira kokudenga kumusoro, Ndizvo zvakaita kukura kwetsitsi dzake kuna vanomutya.
11Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
12Sokuva kure kwamabvazuva namavirira, Saizvozvo akabvisa kudarika kwedu kose kure nesu.
12Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
13Sokunzwira tsitsi kwababa vana vake, Saizvozvo Jehovha anonzwira tsitsi vanomutya.
13Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
14Nekuti iye anoziva chatakaitwa nacho, Anorangarira kuti tiri guruva.
14Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
15Kana ari munhu, mazuva ake akaita souswa; Seruva resango, iye anokura saizvozvo.
15En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
16Nekuti imhepo inopfuura pamusoro paro, onei raenda; Nenzvimbo yaro haicharizivi.
16När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
17Asi tsitsi dzaJehovha dziripo nokusingaperi-peri kuna vanomutya, Nokururama kwake kuvana vavana vavo;
17Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18kuna ivo vanochengeta sungano yake, Nokuna vanorangarira zvaakaraira, kuti vazviite.
18när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
19Jehovha akasimbisa chigaro chake choushe kudenga-denga; Ushe hwake hunobata zvinhu zvose.
19HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
20Rumbidzai Jehovha, imwi vatumwa vake; imwi mhare dzine simba, munoita zvaakataura, Muchiteerera inzwi reshoko rake.
20Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
21Rumbidzai Jehovha, imwi hondo dzake dzose; imwi vashumiri vake, vanoita zvinomufadza.
21Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
22Rumbidzai Jehovha, imwi mabasa ake ose, Panzvimbo dzose dzoumambo hwake; Rumbidza Jehovha, mweya wangu!
22Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.