¹Rumbidza Jehovha, mweya wangu! Jehovha Mwari wangu, muri mukuru kwazvo; Makafukidzwa nokukudzwa noumambo.

¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

²imwi munozvifukidza nechiedza sechisimiro; Munotatamura kudenga-denga somucheka wetende;

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

³Ndiye anoteya matanda edzimba dzake mumvura; Anoita makore ngoro yake; Anofamba pamusoro pamapapiro emhepo

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

⁴Anoita mhepo nhume dzake; Nomoto, unopfuta, vashumiri vake;

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁵Akateya nheyo dzapasi; Kuti parege kuzununguswa nokusingaperi,

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁶Makapafukidza nemvura yakadzika sechisimiro; Mvura zhinji yakamira pamusoro pamakomo,

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁷Makati muchituka ikatiza; inzwi rokutinhira kwenyu rakati richinzwika, ikachimbidzika kuenda-

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁸Makomo akakwira, mipata yakaderera- ikaenda kunzvimbo yamakaigadzirira,

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁹Makaitarira muganhu, kuti irege kudarika; Kuti irege kudzoka kuzofukidza pasizve.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

¹⁰Anotuma matsime mumipata; Mvura inoyerera napakati pamakomo;

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹¹Anomwisa mhuka dzose dzesango; Mbizi dzinopedza nyota yadzo.

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹²Shiri dzokudenga dzinogara paari, Dzinorira pakati pamatavi.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹³Anodiridza makomo ari padzimba dzake; Pasi panogutiswa nechibereko chamabasa enyu.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹⁴Anomeresa uswa bwezvipfuwo, Nemiriwo, inobatsira vanhu; Kuti abudise zvokudya pasi;

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁵Newaini inofadza moyo womunhu, Namafuta anobwinyisa chiso chake, Nechingwa chinosimbisa moyo womunhu.

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁶Miti yaJehovha inoguta; Iyo misidhari yeRebhanoni yaakasima;

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁷Apo panovaka shiri matendere adzo, Kana riri zimudo, miti yemisipiresi ndiyo imba yaro.

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁸Makomo marefu ndeetsoma; Matombo ndihwo utiziro bwembira.

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁹Akatara mwedzi kuti uratidze nguva; Zuva rinoziva nguva yokuvira kwaro.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

²⁰Munoita rima, usiku ndokuvapo; Panguva iyo mhuka dzose dzedondo dzinobuda.

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²¹Vana veshumba vanoomba vachitsvaka zvavangauraya, Vanotsvaka zvokudya zvavo kuna Mwari.

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²²Kana zuva richibuda, dzinoenda hadzo, Dzichindovata mumapako adzo.

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²³Zvino munhu obudira kubasa rake. Nokumurimo wake kusvikira madekwana.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²⁴Haiwa Jehovha, mabasa enyu mazhinji sei! Makaaita ose nenjere; Pasi pazere nefuma yenyu.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁵Hero gungwa, rakakura ibamhi, Mukati maro mune zvinhu zvinokambaira zvisingagoni kuverengwa, Zvipenyu zviduku nezvikuru.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁶Hezvo zvikepe, zvinofamba; Heyo ngwena yamakaumba, kuti itambe mariri.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁷Izvi zvose zvinokumirirai, Kuti muzvipe zvokudya zvazvo nenguva yakafanira.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁸Zvamunozvipa imi, ndizvo zvazvinounganidza; Munotadzanura ruoko rwenyu, izvo ndokuguta nezvakanaka.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁹Munovanza chiso chenyu, izvo ndokuvhunduswa; Munozvitorera mweya wazvo, izvo ndokufa, Zvichidzokera kuguruva razvo.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

³⁰Munotuma mweya wenyu, izvo ndokusikwa; Munovandudza chiso chevhu.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³¹Kubwinya kwaJehovha ngakugare nokusingaperi; Jehovha ngaafarire mabasa ake;

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³²Iye anotarira pasi, ipo ndokubvunda; Unobata makomo, iwo ndokubudisa utsi.

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³³Ndichaimbira Jehovha panguva yose youpenyu hwangu; Ndichaimbira Mwari wangu nziyo dzokurumbidza ndichiripo.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³⁴Kurangarira kwangu ngakumufadze; Ndichafara kwazvo muna Jehovha.

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁵Vatadzi ngavaparadzwe pasi, Navakaipa ngavarege kuzovapo. Rumbidzai Jehovha, mweya wangu. Hareruya

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!