¹Vongai Jehovha, nekuti iye wakanaka; nekuti tsitsi dzake dzinogara nokusingaperi

¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Vakadzikunurwa naJehovha ngavadaro, Ivo vakadzikunurwa muruoko rwomudzivisi;

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

³Akavavunganidza panyika dzose kumabvazuva nekumavirira, kumusoro nezasi.

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

⁴vakafamba-famba murenje munzira yomugwenga;Havana kuwana muguta mavangagara

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁵vakafa nenzara nenyota,Mweya yavo ikaziya mukati mavo.

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁶Ipapo vakachema kuna Jehovha pakutambudzika kwavo, Iye akavarwira panjodzi dzavo.

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁷Wakavafambisawo nenzira yakarurama, Kuti vasvike kuguta rokugara.

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁸Haiwa, dai vanhu vachirumbidza Jehovha nokuda kokunaka kwake, Uye nokuda kwamabasa ake, anoshamisa, aakaitira vanakomana vavanhu!

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁹Nekuti anogutisa mweya, une nyota, Uye mweya, une nzara, anouzadza nezvakanaka.

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

¹⁰Ndivo, vakanga vagere murima nomumvuri worufu, Vakanga vakasungwa mukutambudzika namatare,

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹¹nekuti vakamukira mashoko aMwari, Vakashora zano reWekumusoro-soro;

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹²Saka wakaninipisa moyo yavo nokutambura; Vakawira pasi, kukasava nomunhu anobatsira.

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹³Ipapo vakachema kuna Jehovha panhamo yavo, Akavaponesa pamatambudziko avo.

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹⁴Akavabudisa parima nomumvuri worufu, Akadamburanya zvisungo zvavo.

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁵Haiwa, dai vanhu vachirumbidza Jehovha nokuda kokunaka kwake, Uye nokuda kwamabasa ake, anoshamisa, aakaitira vanakomana vavanhu!

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁶nekuti wakavhuna masuwo endarira, Nokuguranya mazariro amatare.

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁷Mapenzi anotambudzika nokuda kokudarika kwavo, Uye nokuda kwezvakaipa zvavo.

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁸Mweya wavo unosema zvokudya zvose; Vanoswedera pedo namasuwo orufu.

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁹Zvino vochema kuna Jehovha panhamo yavo, Iye anovaponesa pamatambudziko avo.

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

²⁰Anotuma shoko rake, ndokuvaporesa, nokuvarwira pahunza.

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²¹Haiwa, dai vanhu vachirumbidza Jehovha nokuda kokunaka kwake, Uye nokuda kwamabasa ake anoshamisa, aakaitira vanakomana vavanhu!

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²²Ngavabayire zvibayiro zvokuvonga, Nokududzira mabasa ake nokuimba.

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²³Avo, vanoburukira kugungwa muzvikepe, Vanoshambadzira kumvura zhinji;

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²⁴Ndivo vanoona mabasa aJehovha, Nezvishamiso zvake pakadzika.

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁵nekuti anoraira, ndokumutsa dutu guru, Rinomutsa mafungu aro.

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁶Vanosimudzirwa kudenga; ndokuburukirazve pakadzika; Mweya wavo unonyauka nokuda kwenhamo.

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁷Vanondeya-ndeya nokudzengedzeka somunhu akabatwa. Vapera mano.

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁸Zvino vochema kuna Jehovha panhamo yavo, Iye ndokuvabudisa pamatambudziko avo.

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁹Anonyaradza dutu remhepo, Mafungu aro ndokunyarara.

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

³⁰Ipapo vanofara nekuti anyarara; Zvino iye ndokuvasvitsa pakadzikama pavaida kuvapo.

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³¹Haiwa, dai vanhu vachirumbidza Jehovha nokuda kokunaka kwake Uye nokuda kwamabasa ake anoshamisa aakaitira vanakomana vavanhu!.

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³²Ngavamukudzisewo paungano yavanhu, Vamurumbidze pamakurukota avakuru.

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³³Anoshandura nzizi dzikaita renje, Namatsime emvura aite nyika yakaoma;

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³⁴Nyika, inobereka zvakanaka, ive sango rebare, Nokuda kwezvakaipa zvavanogara mairi.

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁵Anoshandura renje riite dziva remvura, Nenyika yakaoma iite matsime emvura.

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁶Ndipapo paanogarisa vane nzara, Kuti vamutse guta rokugaramo;

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁷Vadzvare minda, vasime minda yemizambiringa, Vawane zvibereko zvizhinji.

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁸Akavaropafadzawo, vakawanda kwazvo; Akasatendera zvipfuwo zvavo kutapudzwa.

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁹Zvino vakatapudzika nokuva vashoma. Nemhaka yokumanikidzwa, nenhamo, nokuzvidya moyo.

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

⁴⁰Anodurura kuzvidza pamusoro pamachinda, Achivadzungaidza murenje musina nzira.

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴¹Kunyange zvakadaro, anogadza mushaiwi kumusoro kusina dambudziko, Achimumutsira mhuri samapoka amakwai.

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴²Akarurama achazviona, akafara; Uye zvakaipa zvose zvichadzivirwa muromo wazvo.

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴³Ani naani akachenjera achacherekedza zvinhu izvozvi, Vachafunga unyoro hwaJehovha. Mwari Mubatsiri wedu

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.